Vassa föremål av Gillian Flynn

Så har jag i semestertider läst författarens debutbok också, efter att tidigare läst hennes Mörka platser (den starkaste av hennes verk, enligt min uppfattning) och, förstås, hennes uppmärksammade och även filmade Gone Girl (den sjukaste, kanske..). Vassa föremål tog jag mig an delvis för att den nyss utkommit i ny svensk översättning, och dessutom som häftad storpocket. Och det där med översättningen kändes märkligt – sällan har jag reagerat på en så undermålig översättning, så det förstod jag verkligen inte vitsen med. Men, oavsett, så är det en ganska sjuk historia detta också, det är ju det hon är duktig på, Flynn.

Och handlingen här då, ja - på sin chefs begäran skickas journalisten Camille till sin forna hemstad, för att rapportera om en försvunnen tioårig flicka. Detta är inget hon lockas av alls, för hon har i praktiken släppt kontakten med sin mamma, och styvpappan och halvsystern Amma känner hon knappt alls. Dock faller hon direkt tillbaka i gamla spår, där den distanserade och kyliga mamman river upp gamla känslor som hon jobbat på att förtränga, och den bortskämda Amma visar sig ha blivit en ytterst manipulativ och hemlighetsfull trettonåring. Dock försöker hon bortse från familjeproblemen när arbetsproblemen hopar sig – det visar sig nämligen att året innan försvann en nioårig flicka lika mystiskt, och hittades senare mördad, och inte heller där fanns några spår att gå efter. Och när sedan Camille uppmanas att luska runt lite på egen hand bland folk hon känt sedan barnsben, för att polisen utifrån inte kommer någon vart, då börjar saker och ting falla allt mer på plats och hennes eget såriga förflutna kommer ikapp. Spännande sommarläsning av det annorlunda slaget.

/Tuija