Gurun i Pomonadalen

Ja, så heter Mikael Bergstrands tredje och avslutande del om de goda vännerna Göran Borg från Malmö och indiern Yogi. Den första delen ”Delhis vackraste händer” rönte stor uppmärksamhet – välförtjänt – och uppföljaren ”Dimma över Darjeeling” har också lästs av många, som tjusats av den gode Yogi och hans uppfriskande indiska livsinställning, liksom av Göran, som trots alla sina tillkortakommanden är så svår att inte tycka om! Båda dessa böcker utspelade sig huvudsakligen i Indien, så dock inte denna sista del. Visst börjar den där, den tar till och med vid precis där den förra slutade, nämligen vid Yogis bröllop i Indien. Men efter några veckors bröllopsresa, som Göran följer med på (!) till både Varanasi och Taj Mahal, så återvänder Göran hem till sin minst sagt miserabla vardag. Som dock får ett abrupt slut när Yogi en dag, överraskande står utanför hans dörr. Det blir upptakten till en både rolig och dråplig sommar – först säljandes vackra indiska sjalar på Malmös gator, och sen en än mer rolig och dråplig tid på Österlen! Göran åtar sig nämligen att hålla efter hus och trädgård i Rörum åt hans mammas fästman, medan de semestrar i södra Europa under sommaren. Tillsammans med Yogi blir de vida berömda…

Det är även denna gång synnerligen trevlig läsning – trots alla knasigheter finns där både tanke och känsla bakom, och man kan, som sagt, inte annat än älska dem, även om det aldrig kan bli som i den första boken – som det ofta brukar. Men nu har jag tagit farväl av dem, och ser med spänning fram emot vad Mikael Bergstrand kan åstadkomma efter detta!

/Tuija