Mina hjältinnor – Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket av Samantha Ellis

Det hela börjar med att Samantha Ellis tillsammans med en kompis vandrar runt på de drömska hedarna i Yorkshire och hamnar i en hetlevrad diskussion över vilken romanhjältinna det är bäst att vara, Jane Eyre eller Cathy Earnshaw. Ellis har alltid vurmat för den olyckliga och passionerade Cathy vars kärlekshistoria med Heathcliff går så fruktansvärt dåligt. Men så där ute på heden ryter väninnan ifrån, att Cathy var ju en fjantmaja som bara bölar och lipar hela tiden, tacka vet hon Jane Eyre som tog för sig och inte lät någon trampa på henne!
Bokmalen Ellis blir lätt chockskadad av detta påstående och bestämmer sig för att nu, i vuxen ålder återbesöka sina forna bokhjältinnor för att se vad hon egentligen känner för dem idag.
Och vilken resa det blir! Anne på Grönkulla, Scarlett O´Hara, Bridget Jones och Lizzy Bennet är några av alla dem vi får träffa igen eller träffa för första gången. Patti Smith, Sylvia Plath och Virginia Woolf dyker upp i olika kapitel, bara för att nämna några författare som finns med i den här strålande boken. Samantha Ellis läser om alla sina favoritböcker och sätter författarna samt deras böcker under lupp. Jag blir under läsningen nostalgisk och förtjust, för många av Ellis hjältinnor har även varit mina. Men det är en del av böckerna som jag inte har läst, men jag blir ordentligt nyfiken och min läslista byggs på med flera titlar. Det är en styrka med boken, inte någon gång känner jag att jag missar något för att jag exempelvis inte har läst Cold Comfort Farm när Ellis skriver om den, utan att jag snarare blir väldigt sugen på att läsa den.
Mina hjältinnor handlar inte bara om att återupptäcka böcker man en gång läst och älskat, utan lika mycket om en ung tjejs resa mot att bli en vuxen kvinna. Med hjälp av böckerna försökte Ellis under sin uppväxt ta reda på vad hon önskade med sitt liv, samt sätta ord och handling på det hon kände. Flera av oss kan nog koppla en viss bok till ett visst skeende i livet. Och Ellis gör det så bra, att jag blir alldeles bubblig av glädje när jag läser det. För jag känner igen mig så väl!
Samtidigt är det med en skräckblandad förtjusning jag läser om gamla älsklingar, för det är inte alltid de har åldrats med värdighet. Och det är något även Samantha Ellis upptäcker när hon träffar på vissa av sina hjältinnor, som kanske inte är några hjältinnor längre, nu när hon ser på dem med den vuxna kvinnans ögon.
Ibland kanske vissa av de böcker jag en gång läste sönder ska få vara kvar i det rosaskimrande ljuset på piedestalen jag satt dem på.
Mina Hjältinnor- eller vad jag lärde mig av att läsa för mycket är en alldeles underbar och förtjusande bok, både för oss boknördar men även för alla andra. Det är en bok om att vara vuxen men ändå alltid ha den där lilla tösen någonstans inom sig, och att värna om henne och de drömmar hon en gång hade.

/ Malin