
Den handlar om 35-åriga Providence, brevbärerska i Paris, som är på väg till Marocko, för att hämta hem sin dödssjuka adoptivdotter Zahera. Flickan är sju år, och har levt hela sitt liv på sjukhus, med sin cystisk fibrosliknande sjukdom, som gör henne oförmögen att andas ordentligt - därav titeln. Men trots titeln är det inte henne det i första hand handlar om, utan Providence, som just denna morgon när hon ska flyga till Marrakesh, fastnar på Orly, för inga plan får lyfta. Ett vulkanutbrott på Island har orsakat ett askmoln över Frankrike, som gör att hon inte kommer ur fläcken. Men på grund av diverse märkliga omständigheter hamnar hon hos tibetanska munkar i Versailles, som på nolltid lär henne att flyga. Själv. Utan farkost alltså. Typ flaxa.
Och det är någonstans här som allting blir lite för bra, lite för orealistiskt för att det ens ska kunna kännas som en skröna. Visst lyckas hon, men det är mer som en drömflygning, och visst vimlar det av intressanta tidsmarkörer genom hela romanen (den känns verkligen pinfärsk!), och visst driver Puértolas med det mesta, men skrattar gör jag ju inte. Jag tror inte ens att jag log under läsningen. Så rolig är ju lite missvisande, trots att baksidan lovar ”en modern saga, rolig, romantisk, rörande”. Men visst är det ovanlig underhållning!
Boken finns på på Karlskrona bibliotek, här.
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar