Mr Mercedes av Stephen King

Jag ska erkänna på en gång att det bär mig lite emot att skriva den här recensionen. Jag älskar Stephen King. Jag gör verkligen det, utan att skämmas det allra minsta. En av mina drömmar är att åka till Bangor i Maine, ta den obligatoriska bilden utanför Kingens läskiga hus, samt leta upp de miljöer han har stoppat in så många av sina böcker. Och hans förra bok, Väckelse (som jag skrivit om här), den tyckte jag väldigt mycket om. Men Mr Mercedes alltså. Jag är inte övertygad. Det är inte en dålig bok, det är nog bara det att jag vet att King kan bättre.
Mr Mercedes är inte en skräckbok alls, utan Stephen Kings första försök på en renodlad thriller/deckare. I de första kapitlen drar historien igång med en hiskelig fart så att säga, när en stor mercedes kör rätt in i en folkmassa som köar för att komma in på en jobbmässa. I bilens spår ligger döda och svårt skadade människor huller om buller. Mördaren blir snabbt döpt till Mr Mercedes, men han försvinner spårlöst. Polisen som jobbar med fallet, Bill Hodges, han har nu gått i pension men han kan inte släppa tanken på mördaren som kom undan i ett moln av avgas och död. Och så en dag får Hodges ett brev. Från Mr Mercedes. Snart är katt och råtta leken igång, och Hodges dras djupare och djupare in i mördarens nät. De kapitel där vi får följa mördaren och hans djävulska planer är bokens styrka, där känner jag igen författarens röst. Men däremellan är boken något av en transportsträcka. Jag blir lite irriterad på Bill Hodges, ytterligare en överviktig, smått alkoholiserad, deprimerad manlig snut som hela tiden klantar till det för sig. Sådana snubbar är jag rätt mätt på får jag lov att säga.

Mr Mercedes är inte en dålig thriller i sig, den har alla de komponenter en sådan ska ha. Och Stephen King är bra på att beskriva ondskan mitt ibland oss. Den där ondskan som vi ser på kvällsnyheterna, där grannar förvirrat uttalar sig med ett: ” Han som alltid varit så trevlig och tystlåten. Jag kunde aldrig tro något sådant om honom.” Den ondska som slår ner som ett bombslag, som egentligen är mycket mer skrämmande än något monster (exempelvis en mordisk clown krypande i kloakerna som ingjutit clownskräck i en hel generation) som Stephen King någonsin kunnat fantisera ihop. Men boken är lite svag, det finns potential, men King förvaltar den inte. Men det kan också vara att jag har väldigt höga förväntningar på stackars Stephen King, och jag tror nog att Mr Mercedes kan passa de läsare som gillar just deckare och thrillers.

Med det sagt så kommer jag snart ändå att läsa uppföljaren, Finders Keepers, som precis kommit ut på engelska. Den har fått rätt så fin kritik, och handlar om en besatt läsare som konfronterar sin älsklingsförfattare på ett grymt och grisigt sätt! Jaha, Lida all over again tänker nu den vane Kingläsaren. Men det tror jag inte riktigt, det här verkar vara något annat… Så till uppföljaren till Mr Mercedes hoppas jag att Stephen King har hittat sin stil igen.

/ Malin