Jag är rätt så dålig på att läsa faktaböcker, det blir oftast så att jag fastnar i romanträsket. Och vilket härligt träsk det är! Dock så är Expeditionen av Bea Uusma nog en av mina favoritfaktaböcker, jag går gärna fortfarande tillbaka och bläddrar i den. Det var en helt magisk läsupplevelse. Men nu har jag en favorit till!
Carina Bergfeldts alldeles rykande färska bok Sju dagar kvar att leva är en berättelse om brott och dödstraff. Journalisten Bergfeldt möter Vaughn Ross, som sitter på death row i Texas, med en vecka kvar att leva. Texas är för övrigt den amerikanska delstat som avrättar flest fångar, och boken igenom blir vi matade med en lagom mängd skrämmande statistik. Vi får tillsammans med författaren möta såväl offer som mördare, oskyldiga och skyldiga, vänner och familjer. De som blev kvar men också de vars liv släckts av någon annans hand. Samt de fångar som faktiskt släpptes, när bevisningen togs om, och sedan ska klara av ett liv i frihet efter 18 års isolering, en isolering utan mänsklig beröring. I boken kommer även de som arbetar med dödstraff till tals. Fängelsedirektören som tar emot den dödsdömdes sista ord på britsen, och som betänksamt räknar efter hur många människor som han har sett dö, med giftet sipprande ut i ådrorna. I några kapitel träffar vi även Pastor Jim Brazzil som arbetat som präst inom kriminalvården. Det mötet som jag som läsare får vara med om med denne godmodige man, det glömmer inte jag.
Ämnet i sig är så klart det som gör den här boken fascinerade. Men det är samtidigt bara en bråkdel av vad jag tycker den här boken handlar om. Det är även en bok som handlar om hur vi människor behandlar varandra, i stort och i smått. Den handlar om straff, skuld, hämnd och skam. Och framförallt så handlar den kanske om tid. För aldrig är tiden så dyrbar och mätbar som för den som endast har sju dagar kvar att leva. Eller för den som väntar på att få sin hämnd och upprättelse. Eller för den som väntar och väntar på sitt fastställda dödsdatum.
Sju dagar kvar att leva är en omskakande bok, och oerhört välskriven. Bergfeldt har en känsla för språket, och ibland är det som att jag läser en roman. Jag tänker även att den här boken är en viktig bok för oss, för att vi ska förstå och för att vi ska ifrågasätta.
/ Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar