Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 10 juni 2015

En eller annan väg



Så heter blekingska Sara Paborns senaste roman, som även denna berör familjerelationer – här framför allt systerskap. Men det är också en bok om resande – förvisso ända till Paris och lite till, men framför allt om en inre resa -  en lillasysters resa mot självständighet, bort från en storasysters skugga.

För Marissa är storasystern med den unika måleribegåvningen som vid 17 års ålder struntade i kraven och rymde iväg utomlands, Frida är den sju år yngre, helt vanliga lillasystern som alltid stått i hennes skugga, och som väntat, och längtat och undrat över när storasystern egentligen ska komma hem igen. Och så en varm sommardag överraskar plötsligt Marissa den nu 17-åriga Frida med att dyka upp med sin italienske pojkvän Fabiano. Frida är ensam hemma eftersom mamman är bortrest på jobb några veckor, så hon hakar på besökarna på en tripp till Osby, i jakt på Marissas gamla bildlärare. Denne, hoppas de, ska kunna hjälpa till att värdera en förmodat antik trämadonna, som de skulle behöva sälja för att snabbt få ihop lite pengar, som de lider viss brist på. Dock visar sig bildläraren bo i Paris för stunden, och Marissa och Fabiano övertalar Frida att följa med även dit. Ända dit. Frida som aldrig varit någonstans egentligen, och bara längtat efter att göra något, bli någon, vara någon. Till skillnad från den bleka intetsägande person hon tycker att hon är. Så vad gör hon – jo, tar ut alla sina körkortsbesparingar, som Fabiano inte är sen att sätta sprätt på, och hakar på. Mot Paris. Och mamman vet ingenting och bör väl kanske helst inte veta heller…

Det är en ganska rörande bild av systerskap, framför allt om den yngres beundran och längtan, men också om de roller man har/får/tar sig, i en familj. Det är också en roman om längtan efter att växa upp, om krav förknippade med en begåvning, om oväntade och intressanta möten, om svärta, sorg och allvar. Jag tycker mycket om den lite stillsamma humorn, men än mer det filosofiska anslaget i och den poetiska tonen rakt igenom hela romanen.  Paborn är en intressant berättarröst!

/Tuija

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar