Det kan låta som något du läst förut; en sexårig flicka försvinner spårlöst, mamman vill inte gå till polisen utan anlitar en privatdetektiv, som snart börjar undra om allt står rätt till med mammans berättelse. Men jag lovar - du har aldrig läst historien som Sara Lövestam berättar den! Privatdetektiven motsvarar inga av de vanliga klichéerna i deckargenren. Han heter Kouplan, är 25 år (men ser ut som 12 enligt vissa). Han är papperslös, har kommit till Sverige från Iran och gömmer sig hemma hos en vanlig svensk familj. I Iran finns föräldrarna med akademisk bakgrund, och en bror som på något sätt har försvunnit. Så mycket mer får vi till en början inte veta om Kouplan.
Inledningsvis får vi heller inte veta så mycket om Pernilla, som är mamma till den försvunna sexåriga Julia. Pernilla och Kouplan framstår vid första anblicken som väldigt olika, men efterhand som vi får lära känna dem syns likheterna. De står båda utanför samhället på olika sätt, och lever på sätt och vis gömda båda två. De verkar också väldigt ensamma, och kontakten dem emellan kommer så småningom att handla om mer än det uppdrag Kouplan har åtagit sig.
Boken är oerhört välskriven, den är underhållande och spännande, men tangerar samtidigt aktuella och viktiga frågor för både individen och samhället. Kapitlen är precis lagom långa (en underskattad konst!) och man vill hela tiden läsa bara ett till och ett till... Slutet ska jag inte nämna mer om än att det är oväntat, och att jag verkligen ser fram emot att få möta Kouplan igen i höst, när nästa del i serien utkommer.
Sara Lövestam har också skrivit flera romaner, läs här vad Sara skrev om "I havet finns så många stora fiskar". Hon har även skrivit en bok om verb, som är något av det bästa jag läst om språk och grammatik (och som språknörd och f.d. svensklärare har det blivit en del...). Läs här vad jag skrev om "Grejen med verb".
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar