Atomer

Sofia Nordin är en både produktiv och intressant författare, med ett alldeles eget sätt att närma sig svårtangerbara ämnen. I sin nya roman, som är obehaglig samtidigt som den är intressant och fängslande, tar hon sig an att gestalta Alma, som vi får följa omväxlande i hennes vuxna nu, och hennes barndom då alla frön såddes.

Som vuxen kemiforskare möter vi henne på krogen, varifrån hon ibland raggar sängpartners för kortare bruk. Intresserad av ordentliga förhållanden är hon inte – mänskliga relationer är inte hennes starka sida. Och just denna kväll händer det mest oväntade – mannen som påverkat hela hennes tonårs- och vuxna liv står plötsligt framför henne. Samtidigt som Cedrik inte tycks känna igen henne alls, så påverkad han är, så känner hon igen honom ögonblickligen. Hur skulle hon inte kunna?

För han var hennes närmaste barndomsvän  -  de gjorde allt tillsammans, och planerade att resa jorden runt när de gått ut nian. Vilket han gjorde. Men utan henne. Och nu har hon sig chans att… ja, vad? Hon tar med honom till sin lägenhet, och i ett hastigt, ogenomtänkt ögonblick när han av misstag går in i hennes klädkammare, vrider hon om nyckeln och låser in honom. Utan att riktigt veta vad hon ska göra med den uppkomna situationen…

Dagarna blir till helt bisarra upplevelser för Cedrik, som Alma inte vill släppa ut, och heller inte vill röja sin riktiga identitet för, och medan vi som läsare får följa denna galet uppkomna situation som Alma väljer att inte släppa taget om, så får vi också följa henne genom hennes minnen – från när Cedrik i femårsåldern flyttade in i grannhuset, hur de gjorde allt tillsammans alltid – utom i skolan – och hur sedan sommargästen Cilla, med en alldeles för stor självklarhet ägnar sig åt Cedrik, utan att förstå att hon tar Cedrik ifrån Alma… Och här sås frön av de mest skilda slag, som ingen av de tre varken ser eller inser vidden av. Och inte heller jag som läsare, men jag noterar att Sofia Nordin är en mästare på att skildra osympatiska drag hos en människa, som först inte förefaller så farligt - man känner t o m igen sig i både ett och annat, och det är väl där det skickliga ligger. Men ju mer man lär känna Alma, desto mer inser man hur gränslös, egoistisk och elak hon är. Vilket många av oss har drag utav, men också spärrar som reglerar hur långt vi kan gå… Är hon t o m galen, eller är hon bara en smula tydligare än gemene man, som försöker dölja liknande drag hos sig själv? Kan det vara den uppkomna situationen som skapar den vi blir?

Ja, inte vet jag, men hon känns, konstigt nog, trovärdig i mycket – men han? Hur många skulle agera som Cedrik  - både i ungdomen och nu? Och slutligen kan man inte annat än slås av hur många märkliga saker som kan forma en människas liv…

Som sagt – obehaglig, men väldigt intressant läsning!

/Tuija