Bodil Sjöström...

 …journalist och bl a tidigare chefredaktör för tidskriften Vagabond, har skrivit två intressanta böcker om det äkta paret Maggan och Lena, när de är på resande fot. 2011 kom ”Route 66 går till Trollhättan” där Lena är berättarrösten, och utspelar sig under en två veckor lång roadtrip från Chicago till Los Angeles. Med humor och värme beskrivs deras tokiga, och egentligen rätt menlösa mil-efter-mil-körning, men det är bara den yttre ramen till det som sker inom Lena. För parallellt med körningen förlorar sig Lena också i sitt förflutna, som succesivt rullas upp. Den stora, inre resan handlar egentligen om den stora sorgen kring mammans Alzheimer, som vände uppochned på hennes vardag, men också syskonens, och pappans. Den är också en försoning med familjen, som hon som vuxen, sedan hon berättat om sin homosexualitet, känt sig utstött ifrån. 

Fortsättningen följer alltså i 2013 års ”Happy holiday”, där det istället är Maggan och hennes inre resa vi får följa, under en kombinerad jobb- och semestertrip till Thailand under en julhelg. Medan Lena sticker iväg på ett fotouppdrag lämnas Maggan själv med det lilla hotellets övriga julfirare, och får då besök av en livs levande gammal, kär vän - men han har varit död i mer än 20 år. Och för Maggan – och läsaren – öppnas en gammal, djup och obearbetad sorg upp, som Maggan aldrig ens nämnt för Lena. Den är fortfarande för sårig för att hon självmant ska våga närma sig den, men för en fullständigt ny bekantskap på hotellet öppnar hon upp fördämningarna. Och det är jobbigt. Även för läsaren. Boken blir ytterligare ett tillskott till AIDS-historiken som Jonas Gardell så förtjänstfullt öppnat upp för, och beskriver samma 80- och 90-tal där kärleken var fri och lycklig i skuggan av skammen hos de anhöriga. Och som tog en ände med förskräckelse när HIV och AIDS blossade upp.

Böckerna visar så tydligt på vilka inre resor som många gånger görs under yttre resor. Då när man får tid att stanna upp, reflektera, minnas och begrunda. Och här är det så ömsint och fint beskrivet, samtidigt som man ler åt Lena och Maggans olikheter och smågnabb, deras tokiga infall och tillkortakommanden.

/Tuija