Ett år i Karin Boyes liv

Året är 1932, Karin Boye är djupt deprimenad och lämnar sin make Leif, sina älskare och älskarinnor samt sitt arbete med vid den tiden nyuppkomna oberoende tidskriften Spektrum, för Berlin.

I Berlin vill hon bli fri från det ”gift” som flödar i hennes blod, det vill säga, de känslor och den attraktion hon känner gentemot andra kvinnor. Hon sätter sin tro till psykoanalytikern doktor Schindler. Vi får en inblick i de sessioner hon har med doktor Schindler och därigenom en djupdykning in i Karins allra innersta. Här lär vi känna relationen till hennes mor och fader, maken Leif med flera. Något som får mycket utrymme i romanen är Karins mörka drömmar som speglar hennes sinnestillstånd men även hennes skrivande.

Boye lever ett mycket enkelt liv i Berlin, på gränsen till fattigdom. Hon bor i kalla små lägenheter och äter det billigaste hon kan komma över. Ibland blir hon erbjuden översättningsjobb samt skrivuppdrag som genererar en tillfällig peng. Det egna skrivande tycks halta.

I Berlin umgås hon med bekantas bekanta och får även besök av nära vänner från Sverige, på gott och ont. Josef Riwkin utmålas här som en av Karins tidigare älskare som utnyttjar och sårar henne. Trots arbetet med att driva ut det gift som enbart orsakar problem och ångest hos Karin, så söker hon efter en kort tid upp en damklubb i staden. Här träffar hon Artemis, en athenska, som förför och uppträder självsäkert och dominant. Artemis, lockar henne in i andra damsällskap men är själv mycket återhållsam med vem hon egentligen är, Karin anar att Artemis bär på mörka hemlighter.

Bakomliggande finns även den nationalsocialistiska våg som spred sig i Berlin på 30-talet. Boye förfasas över den behandling som judarna tvingas utstå av de s.k. ”brunskjortorna”. Hon lever även farligt som bisexuell, en läggning som inte uppskattas av nazistpartiet.

Jag blir djupt engagerad i Karin Boye och den tid som nog var mycket svår för henne. Otroligt välskrivet av Jessica Kolterjahn med ett nyansrikt och vackert språk. "Den bästa dagen är en dag av törst" är en roman som jag vill ska pågå för evigt. Läs, den långsamt, spara på vissa partier, lev er in i Boyes 30-tal.

/Sara