"Hon vill inte åka skridskor. Hon vill inte åka skidor heller, om hon slipper. Hon vill inte göra nånting som får henne att känna sig klumpig och dum. Hon vill bara känna sig fantastisk, som en fantastisk mamma."
"Hon" är huvudpersonen i
Kristoffer Leandoers roman
September. Kvinnan som växer upp som enda barn i en prästfamilj och drömmer så hett om en syster, en storasyster som alltid skulle stå på hennes sida. Kvinnan som aldrig känner att hon duger eller räcker till inför sin mor, men som dyrkar sin far och ärver hans kärlek till litteraturen. Kvinnan som studerar, reser till Lund och till Cambridge för att försöka finna sin plats i tillvaron, men som sedan ändå träffar sin stora kärlek i sin hemstad, gifter sig med sagda stora kärlek och får tre barn. Kvinnan som hamnar i ett hus i ett nybyggt bostadsområde med naturen inpå knuten, hon som är livrädd för att gå vilse i skogen och som inte vet hur hon ska prata med grannarna. Kvinnan som ställer så höga krav, på sig själv och på andra, och som döljer sin osäkerhet bakom ett pansar av överlägsenhet. Kvinnan som drabbas av cancer när hon precis fyllt fyrtio.
Det är en finstämd skildring, till viss del en skildring av författarens egen mor.Det är en berättelse som riktigt kryper under huden och som berör väldigt starkt. Stundtals är det jobbig läsning, men också mycket inkännande och vackert. Jag läser om kvinnans kamp mot smärtor och ångest i sjukbädden, samtidigt som en skolkass övar avslutningssånger i rummet intill. Kanske är det just den kontrasten som behövs.
/Helen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar