Plats av Pija Lindenbaum

Pija Lindenbaum skriver och illustrerar vanligtvis för barn och har varit mycket framgångsrik med sina böcker om den osäkra Gittan. "Plats" är hennes romandebut som riktar sig till vuxna, en bok som skiljer sig helt från Lindenbaums varma och humoristiska barnböcker. Här skildras en medelålders kvinna i upplösningstillstånd. Hon lever i en trygg relation med sin make, de har en utflugen son, arbeten, vänner att bjuda hem på middag och plocka svamp i skogen tillsammans med. En tillvaro som utåt sett uppfattas som problemfri men i vår huvudpersons inre skaver irritationen då maken köper fel fikabröd eller visslar på en melodi av Frank Sinatra. Men även hans stinkande whiskeyandedräkt efter en middagsbjudning och snarkandet om natten plågar romanens jag. Hon lämnar honom och sitt intetsägande arbete, bryter av sitt sim-kort till mobiltelefonen, slänger laptopen och isolerar sig i en möblerad andrahandslägenhet tillsammans med en hund.

Romanens jag försöker bli kvitt omvärlden och känslolivet och strävar efter att bli osynlig. Det finns ett djupt mörker i den här kvinnan, hon är t ex oförmögen att visa empati för någon, inte ens hunden blir hennes tillförlitlige vän, det bildas istället ett obehagligt maktspel mellan dem båda. Jagets observationsförmåga och detaljseende orsakar skapar äckelkänslor för såväl henne som läsare; kvalmig parfym, kladdiga handflator, unket örtte, allt är fientligt och frustrerande i hennes omgivning. Det är skickligt och det är fruktansvärt obehagligt. Orden letar sig in under huden och det är sammantaget en jobbig roman att läsa, men de stundtals poetiska formuleringarna och den förundran man känner över huvudpersonens tillstånd gör att man läser ut den. Efteråt hänger Plats kvar i ens medvetande, det bildas frågetecken i samband med läsningen, därför rekommenderar jag er att även se Babel där Pija Lindenbaum medverkade för cirka en månad sedan.

/Sara