"Millie Birds bok om döda saker" av Brooke Davis...

…är en bok omtalad såsom en rolig och dråplig roadtrip, där en borttappad sjuåring i sällskap med två åttioåringar letar efter ledtrådar till mamman som försvann – tvärs genom Australiens öken. Lite besviken blev jag nog allt över det mesta av den beskrivningen, för det är inte alls humor i min smak – där det nog mest är de knasiga åldringarna som står för den – och borttappad är hon ju då rakt inte – snarare övergiven, och hur de ska hitta ledtrådar till mamman genom att försöka ta sig tvärs över Australien till Melbourne, ja det framgår inte alls. För den slutar lite märkligt och ganska öppet.

Men en smula originell är ju romanen onekligen. Det är brådmogna lilla Millie som står för ett av perspektiven, och hennes bidrag till historien är saknaden efter mamman, efter den döda pappan, fascinationen över att saker och ting, och människor, dör, och att hon till varje pris snabbt vill komma till Melbourne där hon tror sig hitta nya ledtrådar till mamman. Åldringarna Karl och Agatha lever sig igenom kapitlen i minnet av det förflutna – Karl i saknaden av sin älskade hustru och i längtan efter att göra oväntade och en smula obstinata saker (startskottet är att fly från ålderdomshemmet) och Agatha i sin absurda fixering vid att leva efter exakta klockslag och i iakttagandet av ålderstecken. Båda är minst sagt udda, i synnerhet Agatha som inte ens pratar normalt utan vrålar ut allt hon vill ha sagt. Båda lär de känna Millie och tar på sig uppgiften att tillsammans försöka hjälpa till att hitta den frånvarande mamman. Ett antal knasiga och dråpliga saker inträffar naturligtvis under resans gång, men oavsett det är detta ingen feelgood för mig – snarare tycker jag det är en ovanligt sorglig historia ur allas perspektiv, den kryper lite under huden på allas sorger, funderingar och tillkortakommanden. Men allra mest blir jag ledsen över lilla Millies belägenhet i livet och att den slutar så öppet som den gör… Men om allt detta kan man ju faktiskt tycka väldigt olika!

/Tuija