Vargavinter av Nevada Barr

Jag har innan här på bloggen flaggat för min förtjusning i vinter och isblåa glaciärer, så när jag hittade en nyutgiven spänningsroman med namnet Vargavinter så var det bara att ge andra väntande böcker på båten och kasta sig över den med ett varggrin.
Det visar sig att Nevada Barr har skrivit en hel serie om rangern Anna Pigeon, men det här är den andra boken som ges ut på svenska. För att förvirra det hela är det dock inte den första i serien, utan Vargavinter är del fjorton. Men det gör inget under själva läsningen, böckerna verkar vara helt fristående, även om de alla handlar om Anna Pigeon. Vad jag kan se så kommer faktiskt del ett i serien, Pumaspår, senare i år! Jag vet inte riktigt varför förlaget ger ut böckerna i en annan ordning, men för läsningen spelar det som sagt ingen större roll. Jag tänker att man får se det som en bonus att det kommer fler böcker om den härligt riviga Anna, som man kan se fram emot!
Anna Pigeon är park ranger, parkvakt. Hon arbetar i olika nationalparker i USA, med en polismans befogenheter, och löser brott mitt bland storslagen natur och livsfarliga rovdjur. Pigeon är en bestämd kvinna i femtioårsåldern, och hon kommer bättre överrens med djuren i parken än med människorna. I Vargavinter deltar hon i ett forskningsprojekt i en nationalpark på en ö i Lake Superior nära den kanadensiska gränsen. På ön ska en grupp forskare studera det unika samspelet mellan älgstammen och de olika flockar med vargar som rör sig i området. Det är en isolerad miljö på vintern, isen sjunger förrädiskt och man kan bara ta sig till och från civilisationen med flygplan. Förutsatt att den nyckfulla vintern tillåter det. 
Snart så börjar den lilla gruppen människor att irritera sig på varandra. Det visar sig att vissa av deltagarna har dolda motiv, på ett eller annat sätt. Och Anna Pigeon hamnar mitt mellan de olika grupperingar som snabbt uppstår på den isolerade ön. Som det inte vore nog, så hittar de spår av ett monster till varg, spår så stora att det inte borde vara biologiskt möjligt. Slitningarna i gruppen, det hårda vädret, isoleringen och hotet av en okänd varelse gör snart att allting faller sönder. Och så försvinner en av forskarna en mörk kväll, ut i det vilda…
Den för mig lockande miljön till trots, så tyckte jag först att Vargavinter var lite seg. Den kom liksom inte igång. Men efter några kapitel så skruvas tempot upp ordentligt. Det blir fasansfullt och otäckt. Det är precis som att författaren vaggar in mig i en falsk säkerhet där jag tänker att: Jaja, det här blir nog inte så farligt. Och sen brakar det loss fullständigt! Det är en smart spänningshistoria som Barr har fått till, jag köper den rätt av. Jag tycker mycket om de fina miljöbeskrivningar som finns i boken, jag kan både se och höra den vrålande vinden, hotet från de ylande men ack så tysta vargarna, snöblindheten och den sjungande isen. Avlägsna ljud i fjärran, som man i allt det vita inte kan lokalisera vart de kommer ifrån.
Och jag gillar Anna Pigeon, hon tar plats och vet sitt värde samt har ett härligt stråk av galghumor! Jag vill gärna läsa mer om hennes äventyr. Sen kanske det bidrog till spänningen att jag läste boken när jag var på semester i fjällen. För visst hoppade jag till mer än vanligt när det kom en vind runt stugan och fjällbjörken utanför knackade på fönstret! Men jag tror Vargavinter passar vem som och i vilken miljö som helst. Kanske att du får mindre hjärtsnörp om du inte har fjällskogen och dess skuggor precis bakom dig…

/Malin