
Bacigalupi har förlagt handlingen i framtidsskildringen "The Windup Girl" till en värld som påminner om vår, kanske för att få oss att se att små saker vi gör idag – vare sig det är uppoffringar eller egocentrism – har enorma konsekvenser i en inte alltför avlägsen morgondag. I boken har vår generations stora misslyckande med att minska utsläpp av växthusgaser straffat den framtida generation som får ärva en brusten värld, tom på vild natur, överfull av själsdöda människor. De som är mest vid liv och fortfarande känner hopp är ironiskt nog artificiellt konstuerade människor, genetiskt modifierade för att vara slavar till ett elitiskt maktskikt. Det är en kamp för dessa människor att bryta sig fria från ett av människor skapat öde. De är inte bara slavar till sin omgivning utan även till sina gener som ger dem en benägenhet att vara undergivna sina skapare. De är oftast designade för tungt kroppsarbete, men även designade sexslavar existerar. I många av jordens länder är konstgjorda människor vanliga, men i Thailand, där romanen utspelas, är genmanipulation tabú. Bokens huvudperson, Emiko, som designats att vara en underdåning tjänarinna, måste gömma sig. Emiko har skapats för att vara vacker och då hennes porer är mikroskopiska kan hon lätt överhettas. I Thailand kan hon inte vistas utomhus i dagsljus. Ute i det öppna finns dessutom fördomsfulla människor som hatar hennes konstgjorda släkte. Boken handlar om flera andra personer och konflikter uppstår mellan mäktiga personer som är lojala till såväl statsapparater som storföretag. Men det är Emiko som är intressantast. Fastän det var länge sedan jag läste den här boken har jag ett starkt minne av henne. Hon är en kluven karaktär, ambivalent till sig själv och osäker på om hennes känslor är äkta eller konstgjorda. Detta öppnar upp för frågor om fri vilja och hur mycket någon människa under mänsklighetens historia någonsin varit helt fri, i sken av att vi alla ofta styrs av våra gener som driver oss att överleva och reproducera för att föra generna vidare till nästa generation.
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar