En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton

Jag läser inte så mycket deckare, jag dras i regel mer mot skräckhistorier. Jag är en av dem som släcker ned än mer i rummet, för att locka ut monstren i garderoben så att jag kan ta mig en ordentlig titt. Desto mörkare böcker, desto bättre alltså!
Med det sagt så har Sharon Boltons deckarserie om Lacey Flint ändå passat mig utmärkt. Det är smutsiga miljöer, trasiga huvudpersoner och ond bråd död. Första boken i serien kom för några år sedan, den i mitt tycke helt briljanta Nu ser du mig. En otroligt spännande historia som jag sträckläste. Efter det så har Bolton skrivit två böcker till om Lacey Flint, och nu kommer den fjärde delen; En mörk och förvriden flod. Jag har tyckt att böckerna tappat lite fart efter den rafflande inledningen, men nu är Bolton tillbaka med besked! För att hänga med i historien och det som har hänt Flint, så tror jag att det är en fördel att ha läst de andra delarna i ordning.

När vi nu återser Lacey Flint så har hon lämnat sitt arbete vid The Metropolitan Police, ärren hon bär inom sig är för djupa, så nu har Lacey tagit anställning vid Londons flodpolis och bosatt sig på en husbåt med förhoppningar om en lugnare tillvaro. I sitt hjärta bär hon med sig Mark Joesbury, mannen hon älskar men aldrig kan vara med. En man som dessutom försvunnit från jordens yta och oron för vad som hänt honom tär på Lacey.

Men den lugna tillvaro hon har tänkt sig får ett slut, redan innan den börjat. En morgon när Lacey simmar i Themsen, vilket för övrigt är en aktivitet med livet som insats, hittar hon ett kvinnolik. Trots att Lacey har lämnat kriminalpolisen bakom sig, så kan hon inte låta bli att börja nysta i fallet. Vem är kvinnan i floden? Och lämnades inte liket misstänkt nära Laceys husbåt? Är det någon som vill att Lacey Flint ska bli indragen? Och vem är det som simmar runt hennes båt på nätterna?

Jag tycker om Lacey Flint, hon har sina djupa sår och sina trauman, men hon har ändå stor integritet
och ett driv som jag tycker utvecklar karaktären. Dock så känner jag nu henne ganska väl. Det Bolton då gör i En mörk och förvriden flod är att hon låter andra personer ta plats, människor som mest figurerat i bakgrunden i de första böckerna. På så sätt så fortsätter jag att intressera mig för Lacey och hur det ska gå för henne, utan att tröttna. Kapitlen är korta och skiftar från en person till en annan, vilket gör att jag tänker: Äsch, bara ett kapitel till! Poff, så försvann halva natten.

Och det är en mörk och förvriden flod vi får lära känna, Themsen rinner som ett varigt sår genom staden och genom historien. Floden håller hårt i sina hemligheter, tills plötsligt allt flyter upp till ytan. Under bokens gång så tar floden en roll som antingen fiende eller vän, och med hjärtat i halsgropen undrar jag hela tiden vad vattnet ska ta mig, och Lacey Flint.
En mörk och förvriden flod är en deckare fylld med mörker och våld. Det är då ingen mysdeckare, om vi säger så. Men jag tycker mycket om den, och jag längtar redan efter mer!

/ Malin