Inledningsvis möts man av Rachel som nyss fyllt 31. Egentligen skulle hon ha gift sig med sambon sedan 13 år tillbaka, men då de blir osams över vem som ska spela på bröllopet (sambons band eller en Elvis-imitatör) står hon helt plötsligt som singel istället. I enlighet med alla chick lit-romaner finns det en trogen grupp med vänner som tar emot henne när världen sviker, en lyxig lägenhet och alkohol i långa banor. Men trots att historien använder sig av välkända mönster blir den ändå inte förutsägbar eftersom den hela tiden tillför något mer.
Handlingen då? Den är egentligen ganska enkel. Rachel står ensam och förvirrad i sitt nya singelliv då hon får höra att hennes bästa vän från universitet, (Ben), nyligen har flyttat till staden. För att kunna träffa på honom av ”en slump” fejkar hon en nybörjarkurs i italienska och bänkar sig på biblioteket där han sist synts till. När de väl möts inser hon dock att han är lyckligt gift och har världens vackraste fru, men det är förstås inget problem eftersom hon inte har haft några baktankar från början... Eller?
I sina försök att återuppliva den gamla vänskapen tvingas Rachel in i bisarra parmiddagar med Ben, hans fru och andra självbelåtna, gifta par. Jag fnissar ofta och många gånger kommer jag att tänka på Bridget Jones. Det som framförallt för historien framåt är att man vill veta vad som egentligen har hänt mellan Ben och Rachel.
Hur många gånger jag än tvingas avbryta berättelsen för att visa tågbiljetter eller laga mat är det hela tiden lika lätt att flyta tillbaka in i historien. Den är helt enkelt något så ovanligt som den perfekta pendlar-boken. En sådan där bok som man läser ut och leende lutar sig tillbaka - tills man inser att man inte har mer att läsa.
/Alice
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar