
Bokens handling kretsar kring Buzz Windrip, som vinner presidentvalet 1936. Han gör detta trots att han inte är en stor talare eller särskilt karismatisk. Han fäller ofta klumpiga kommentarer, något som får folket, som känner misstro mot etablissemanget, att känna att han är en av dem. Han är skicklig på att utnyttja ilskan hos de fattiga och på att exploatera rädslan för förändringar hos de välbärgade genom att lova dem att föra tillbaka nationen till gamla värderingar, till en tid då Amerika var rikt och mäktigt. Han ger även löften han vet att han inte kommer infria och låter sig vara talesman för kristna fundamentalister. För att samla nationen bakom sig behöver Windrip en yttre fiende, vilket blir Mexiko och den judiska befolkningen. Bokens dystopi kunde inte varit mer skrämmande.
Det finns många stycken i boken, särskilt Windrips antisemitism, som gjorde att jag kunde förstå hur man kände på 30-talet, då man såg vad som hände i Tyskland och Italien – högerpopulismen, xenofobin och personkulten. Bokens hjälte, journalisten Doremus Jessup, är förnuftets och vetenskapens röst, men få vill lyssna på honom under den rådande fascismens misstro mot intellektuella. Boken fick mig också att inse hur det måste ha känts att bevittna hur fascisterna vann inbördeskriget i Spanien i slutet av 30-talet, då man kallades samman för att bekämpa fascisterna med en poster med budskapet "If You Tolerate This Your Children Will Be Next". Det var inte bara hjärtlösa människor som gjorde det möjligt för fascismen att få grepp om Europa på 30-talet, men många av dem visste vad de gjorde och är därför oerhört svårt att förlåta. "Sånt händer inte här", som jag läste på engelska, innehar många starka citat, men det som varit mest minnesvärt för mig var, "Forgive them not but curse them, for they know what they do!”
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar