
Vid ett bord på ett café sitter en kvinnlig journalist och skriver, när en okänd man kommer in. Han går fram till henne och frågar: "Väntar ni på Monsieur Bellivier?"Hon tvekar först, men bestämmer sig sedan för att spela med, och säger att det gör hon. Det visar sig att hon med det svaret antagit ett uppdrag som verkar gå ut på att sitta på ett kontor och vidarebefordra mail. Varje dag när hon lämnar kontoret väntar en ny blombukett på henne i foajén...
Både Mancebo och journalisten (som är namnlös större delen av boken) får genom sina respektive uppdrag kontakt med nya människor. Men de upptäcker också nya sidor hos sig själva och sina anhöriga.
Beskrivningarna av staden Paris är en av bokens största tillgångar. Berättelsen utspelar sig till stor del i La Defénse, det hypermoderna affärsdistriktet i Paris utkant, som skymtas som en samling skyskrapor mot horisonten. I dess centrum finns det enorma byggnadsverket Grande Arche, en modern motsvarighet till Triumfbågen. Mot denna miljö ställs de breda boulevarderna i Mancebos kvarter, och de små gränderna i de judiska kvarteren i Marais. Vi får ta del av flera spännande och fina historier om människoöden, som författaren mycket skickligt väver ihop på slutet. Möjligen är boken ibland lite "pratig" och ofokuserad, men det vägs mer än väl upp av persongalleriet och Parismiljöerna.
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar