Vilken ovanlig pärla till bok jag just läst!
Detta är en romandebut av en fransman som heter Olivier Bourdeaut. Boken har nominerats till det prestigefulla Goncourtpriset för bästa debut 2016.
Nåväl själva boken nu: Den handlar om en ovanlig liten familj bestående av pappa, mamma och deras son. Vari består det ovanliga – jo till exempel så öppnar de aldrig sin post utan den ligger i världens högsta hög i hallen (den här högen har en ödesdiger roll i handlingen), att de har en tam trana som husdjur i lägenheten, att mannen ger sin fru minst ett nytt förnamn per dag, att samme man utför en slags gymnastik varje söndag med pipan i munnen som han kallar ”gym tonic” eftersom han med jämna mellanrum tar en paus för att inmundiga en klunk gin och tonic… Listan kan fortsätta i oändlighet – för allt är faktiskt ganska ovanligt med dem.
Språket har en rättfram närmast "hurtfrisk" stil men bakom det lurar en melankoli så stor som någon.
Boken berör psykisk sjukdom på ett befriande och kärleksfullt sätt. Hela boken är fylld av kärlek och galenskap och slutet lämnar nog ingen oberörd - i alla fall inte mig.
En ytterligare effekt av boken för mig är att jag blivit förälskad i en sång nämligen "Mr Bojangles" som paret i boken dansar till varje dag. De lyssnar till Nina Simones inspelning. Efter lite letande på YouTube blev snabbt en annan version av låten min favorit - när den fantastiske Sammy Davis Jr framför "Mr Bojangles" ler jag samtidigt som jag gråter en skvätt. Det är gott så för jag är tacksam för berättelsernas kraft i mig. Tryck här så får ni se och höra Sammy Davis Jr.
/Lotta
Detta är en romandebut av en fransman som heter Olivier Bourdeaut. Boken har nominerats till det prestigefulla Goncourtpriset för bästa debut 2016.
Nåväl själva boken nu: Den handlar om en ovanlig liten familj bestående av pappa, mamma och deras son. Vari består det ovanliga – jo till exempel så öppnar de aldrig sin post utan den ligger i världens högsta hög i hallen (den här högen har en ödesdiger roll i handlingen), att de har en tam trana som husdjur i lägenheten, att mannen ger sin fru minst ett nytt förnamn per dag, att samme man utför en slags gymnastik varje söndag med pipan i munnen som han kallar ”gym tonic” eftersom han med jämna mellanrum tar en paus för att inmundiga en klunk gin och tonic… Listan kan fortsätta i oändlighet – för allt är faktiskt ganska ovanligt med dem.
Språket har en rättfram närmast "hurtfrisk" stil men bakom det lurar en melankoli så stor som någon.
Boken berör psykisk sjukdom på ett befriande och kärleksfullt sätt. Hela boken är fylld av kärlek och galenskap och slutet lämnar nog ingen oberörd - i alla fall inte mig.
En ytterligare effekt av boken för mig är att jag blivit förälskad i en sång nämligen "Mr Bojangles" som paret i boken dansar till varje dag. De lyssnar till Nina Simones inspelning. Efter lite letande på YouTube blev snabbt en annan version av låten min favorit - när den fantastiske Sammy Davis Jr framför "Mr Bojangles" ler jag samtidigt som jag gråter en skvätt. Det är gott så för jag är tacksam för berättelsernas kraft i mig. Tryck här så får ni se och höra Sammy Davis Jr.
/Lotta
Inlägg
Är jättesugen på den här :)
SvaraRadera