En av Sveriges bästa hårdrockstrummisar har äntligen
berättat sin historia i bokform. Jag hade ynnesten att få ha ett samtal med
honom på Dunkers Kulturhus i Helsingborg för några år sedan och blev nästintill
golvad av alla tokiga historier han hade, historier som hela världen nu får ta
del av.
Anders är son till Jan Johansson, jazzpianisten som gav oss
den enastående skivan ”Jazz på svenska”, och har således ett välkänt musikaliskt
arv bakom sig. Detta förvaltade han genom att själv bli musiker, hans två
främsta meriter är att han var trummis i virtuosgitarristen Yngwie Malmsteens
band under dennes storhetsperiod på 80-talet samt i bandet Hammerfall under
drygt femton år. Turnéerna har varit många, konserterna tusentals och
tristessen på vägarna satte ofta igång fantasin hos såväl musiker som
turnéentourage. Vi bjuds på otroliga historier som inte sällan innehåller själva
gräddan av artister inom hårdrocksvärlden, och får svar på kulinariska frågor
som ”hur smakar en kall anknäbb?”.
Vi får också en inblick i människan bortom turnélivets
galenskaper, hans relation till sin far som rycktes ifrån jordelivet alldeles
för tidigt, och såklart mycket om relationen till brodern Jens. Jens är också
musiker, en keyboardist som också bland annat spelat med Yngwie Malmsteen och
som sedan 20 år huserar i bandet Stratovarius. Jens och Anders fick för några
år sedan för sig att de ville ut och spela pappans musik, inledningsvis främst
i kyrkor men sedermera även mer regelrätta konserter där Jens stod för
pianospelet och Anders tvingade sig att lära sig spela ståbas. Det blev en fin
hyllning till den tidlösa musiken, och någon slags cirkel som slöts.
Länk till e-boken: TRUMSLAGARPOJKEN
/Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar