"Hustrun" av Meg Wolitzer

I lördagens DN skriver Stina Otterberg om att många av litteraturhistoriens stora manliga författare varit gifta med kvinnor som haft en betydelsefull del i skrivandet. Om detta handlar också Meg Wolitzers roman "Hustrun" som gavs ut på engelska 2003, men först nu blivit översatt till svenska.

Joan Castleman är gift med Joe, framgångsrik amerikansk författare, som räknas som en av "de stora". Något Nobelpris har det ännu inte blivit, men han har just fått veta att han tilldelats det prestigefyllda Helsingfors-priset. När Joe och Joan är på väg till Finland och sitter på planet, inser hon plötsligt att hon måste lämna honom, hon står inte ut med att leva ihop med honom längre.

Joan ser tillbaka på sitt liv med Joe, från att de träffades på college - han var då lärare och hon student. Han berömde och uppmuntrade hennes skrivande, men när de blev ett par slutade hon skriva för att stötta honom i hans författarkarriär. Joe lämnade sin första fru för Joan, och detta beteende återkommer ständigt under hela deras relation, Joe är notoriskt otrogen men återvänder alltid till Joan.

Efter hand som deras liv tillsammans rullas upp i Joans huvud under besöket i Helsingfors, börjar hon revidera sin berättelse för läsaren, och det visar sig att allt inte är riktigt som det ser ut...

Detta kanske låter som en ganska ordinär relationsroman, av vilka vi fått oss till livs ganska många de senaste åren. Men på några punkter skiljer den sig från massan. Joan är en s.k. "opålitlig berättare", vi vet inte riktigt om vi kan lita på henne. Hon beskriver också sitt liv med den store författaren på ett både sakligt och självkritiskt sätt, och dessutom med mycket humor, hon är inte alls någon martyr i det avseendet. Berättelsen innehåller också en twist, som den uppmärksamme läsaren nog hade kunnat förutse. Kritiken består möjligen i att man känner sig lite snopen när boken är slut. Den handlar ju egentligen om en fråga som man hade önskat läsa betydligt mer om. Men resonemanget utvecklas däremot i Otterbergs artikel, som nämndes ovan, och rekommenderas för läsning!

/Åsa