Den japanska författaren Takashi Hiraide har den stora förmågan att rama in livets små ögonblick. En trädgård och en liten katt, mer behövs inte.
Boken följer ett namnlöst par i trettioårsåldern. De är bägge två författare och arbetar hemifrån i ett litet hus som de hyr. Tillvaron tycks ha stagnerat och paret har till stor del slutat prata med varandra. Det finns en kylig, metalgrå distans mellan dem som får läsaren att fundera på vad som kan ha hänt. Paret säger att de inte vill ha några barn men kan det verkligen vara sant? Läsaren får inga svar. Tillvaron förändras dock när det dyker upp en liten söt katt i deras trädgård. Den nyfikna gästen återkommer dag efter dag och får snart namnet Lillan. Snart blir Lillan en naturlig del av parets hem och sakta får de något nytt att leva för. Man kan säga att paret finner en helt ny mening med tillvaron. Lillan är dock väldigt noga med att klargöra att den är gäst i deras hem. Det är inte deras katt. De får varken klappa eller ta upp den. Förhållandet till katten blir respektfullt distanserat men samtidigt starkt och nästan andligt. Mer ska inte avslöjas här för då förstör man boken, men Lillan kommer att påverka många av de val som paret gör.
Detta är minst sagt en charmig bok. Det finns också ett djup och ett allvar i boken. När jag började läsa så utgick jag ifrån att boken i princip skulle vara sorglös. En lättsam bok om en katt kan väl knappast beröra? Takashi Hiraide knäppte mig lite på näsan. Fy skäms för mina förutfattade meningar om katt-litteratur. Gästkatten är inte alls så lättsam. Det en fin blandning av både glädje och sorg. Den berättar om hur livet kan förändras och hur vi hanterar de förändringar som kanske aldrig blev av. Om inte annat så innehåller boken en jäkligt charmig katt. Det är ju inte kattskit ;)
/Henrik
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar