Sjuka själar av Kristina Ohlsson

Jag har inte läst någon vuxenroman av Kristina Ohlsson tidigare, men hon har en gedigen hög med deckare bakom sig samt flera bra barnböcker. Sjuka själar marknadsförs som hennes första skräckroman, vilket givetvis gjorde mig mer än intresserad, så jag lånade hem den som e-bok.
Jag är inte helt säker på att Sjuka själar kvalar in som just skräckroman, i alla fall inte enligt mina egna högst personligt anpassade regler. Men det här är bra spännande och lite lagom otäckt vad man än kallar det!
Lukas återvänder till Kristianstad efter tio års frånvaro. En frånvaro som enligt honom själv ändå varit för kort. För spåren och trasigheterna av det som hände honom då är fortfarande alltför färska. För tio år sedan, när Lukas var 19 år gammal så försvann han spårlöst. Han var den siste utav tre personer som en dag inte kom hem, och spåren efter dem kallnade innan de ens hann bli varma. Några veckor efter försvinnandet så hittas Lukas sönderslagen på en lekplats. Men de andra två är hopplöst borta. Lukas minns inget av det som hände, och får snart fly hemstaden för att han inte står ut med familjen och omgivningens frågor och misstänksamma blickar.
Men nu är han tillbaka i villaområdet för att tampas med sina demoner, som han tror mest sitter i hans huvud. Lukas återkomst sätter dock igång en massa känslor hos människor runt omkring honom, och plötsligt är det som att tio år inte har gått alls. Och snart börjar märkliga saker hända igen. Kors hittas i trädgårdar, träd brinner och i den gamla prästgården viskar det och suckar i väggarna. Det förflutna hinner upp både Lukas och de andra som bor i kvarteret.
Sjuka själar är en spännande nagelbitare till roman, där Ohlsson skickligt spelar på våra rädslor. Ni vet, det där som de flesta av oss hickar till lite inför. Gamla historier om bygdens ondsinta galning, skuggor precis i utkanten av det du ser, ljud där det inte borde vara ljud och monstret under sängen. För mig som skräckfantast så saknar boken en del element, men som spänningsroman är den en tiopoängare! Jag hoppas och tror att Kristina Ohlsson har mer skräck i sin penna, och jag ser fram emot att hon utvecklar det framöver. Men med det sagt så vill jag ändå citera en vän till mig som läst den på min inrådan, som lyssnade på den ensam på jobbet en morgon och som till slut fick stänga av då det blev alltför otäckt…

/ Malin