"Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera" av Sara Granér

Som vanligt när det gäller Sara Granér är titeln på hennes senaste seriealbum bara helt genial. Hur följer man upp "Det är bara lite aids" och "All I want for christmas is planekonomi"...? Jo, med en variant av Ann Heberleins välkända boktitel, fast något mindre dramatiskt förstås. "Leverera" verkar numera ha blivit ett modeord, som används även i situationer där man helst inte vill tänka i dessa termer, exempelvis om vård och omsorg. Just arbetsmarknaden och de krav som ställs både på de som har arbete och på de som inte har det, är ett tema som ofta återkommer hos Granér.

Ibland förvrider hon perspektiven genom att hon tar en känd företeelse, men placerar den i en helt annan kontext. Svårt att förklara men det blir väldigt roligt, och ger dessutom ett annat och oväntat perspektiv på frågan. Exempelvis resonerar hon kring en stad med hjälp av uttryck som oftast används om invandringen. "Har vi råd med Eskilstuna? Hur mycket Eskilstuna kan ett litet landskap som Södermanland hantera?" Även arbetsmarknaden beskrivs i termer som påminner om en opålitlig partner - ringer inte som utlovat, håller inte sina löften och låter dig våndas i väntan på besked. Sara Granérs råd är lika enkelt som brutalt; gör slut med arbetsmarknaden - du förtjänar bättre!

Granérs figurer är lätt igenkännbara, grovt tecknade, fulsöta och nallelika. Formen är både enrutingar och längre serier. Det är mycket och tättskriven text att ta till sig, och ibland krävs både eftertanke och omläsning för att inte missa något. Trots albumets titel är det ingen tvekan om att Sara Granér levererar, och ingen som läst hennes tidigare album lär bli besviken.

/Åsa