
Rosemary var ett pratigt barn. Ett verkligen pratigt barn. Meningarna och orden tog aldrig slut, de bara fortsatte att välla ur henne i en ström som ingen kunde stänga av. Men nu går Rosemary på college. Och pratar knappt överhuvudtaget, inte ett pip om hon inte absolut måste. Något hände där, i en reva mellan den pratglada flickan och den tystlåtna unga kvinnan. Något som fick Rosemarys syster att försvinna spårlöst, något som fick deras bror att välja ett liv på flykt, något som får Rosemarys föräldrar att flytta åter och åter igen. Familjen, och även Rosemary är i spillror. Sakta men säkert leder Fowler oss till de olika ledtrådarna, och vi kan börja nysta i vad som har hänt den här familjen. Mer än så kan jag inte avslöja om själva handlingen, mer än att absolut ingenting är som man tror.
Vi är alla helt utom oss är en stark roman, som med sitt långsamma språk och stora frågor letar sig in i hjärnan på läsaren och sedan vägrar flytta på sig. Jag blir ledsen, jag bli glad och jag blir förbannad. Boken skyr inte undan de stora känslorna, men det blir aldrig kletigt eller tillrättalagt. Huvudpersonen Rosemary är en lurig berättare, hon lindar dig runt sitt lillfinger för att sedan släppa loss dig på boksidor där du förvirrat undrar vad som hände. Så här några dagar efter jag läst klart boken så har jag gått tillbaka och läst om de sidor jag vikt, och tyckt om boken än mer. Så trots min vaghet gällande handlingen, läs den här berättelsen. Men vad du än gör, snoka inte runt på internet om Vi är alla helt utom oss innan du läser! Efteråt kommer du dock att snorkla internet rent på information, men gör det bara inte innan. Då blir jag helt utom mig.
/ Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar