Debutdeckare med budskap

"Den första lögnen" är Sara Larssons debut som deckarförfattare. Boken börjar sommaren 1997, då en ung tjej, Josefin, blir våldtagen på en fest i Visby, där hon är på semester med sin kompis. Förövarna är tre killar i hennes egen ålder, och en av killarna känner de sen tidigare hemifrån Stockholm. Josefin vill först inte anmäla våldtäkten, men hennes kompis övertalar henne och när de är tillbaka i Stockholm anmäler hon killarna. Utredningen och rättegången blir en mardröm för Josefin som känner sig utpekad och upplever att hon får skulden för det som hänt. Killarna frias eftersom det inte anses kunna bevisas att Josefin inte var med på det som hände.

Tretton år senare har de tre killarna gått vidare med sina liv. Oskar, som var den som ledde våldtäkten, har det gått väldigt bra för, han är en känd f.d. landslagsspelare i fotboll, numera föreläsare och coach. Jonas har det också gått bra för, han arbetar på ett IT-företag, men till skillnad mot Oskar känner han stor ånger över det som hände i Visby, trots att han aldrig rörde Josefin den kvällen – men han hindrade ju heller inte sina kompisar. För Rikard har det inte gått så bra, han har levt ett oroligt liv med sprit och droger.

En dag får Jonas en bild skickad till sig på e-post. Den är tagen på festen där våldtäkten skedde, tretton år tidigare. Han blir rädd och kontaktar de övriga två killarna, som han inte har träffat sedan rättegången. Ingen av dem vill att händelsen ska dras upp igen, eftersom det skulle skada både deras relationer och karriärer. De är övertygade om att det är Josefin eller någon av hennes närmaste som vill hämnas, och försöker själva ta reda på vem som skickat bilden. Samtidigt får Oskar en bild skickad till sig som är tagen på hans Thailandssemester med familjen. Fast när bilden togs låg familjen på hotellet och sov, medan Oskar var hos en prostituerad kvinna, som senare hittades svårt misshandlad...

Bokens budskap (för jag är rätt säker på att det finns ett sådant) skulle kunna tolkas som att det inte är en speciell typ av människor som blir varken offer eller förövare. Det skulle kunna hända vem som helst, som befinner sig i fel situation eller sällskap. Gärningsmännen skildras också som tre helt vanliga killar, och författaren dömer ingen. Inget är svart eller vitt, det finns alltid gråskalor. Inte ens Oskar utmålas som helt igenom skyldig eller ond, trots att man tycker genuint illa om honom.

Ett riktigt lyckat grepp är att låta delar av historien berättas av Oskars fru Veronika. Som läsare får man följa henne genom processen när det sakta börjar gå upp för henne att hon inte vet vem hennes man är, eller vad han är kapabel till. Hon går igenom en hel rad av känslor som börjar i förnekelse, övergår i tvekan, och till slut insikt om vad som egentligen hänt. Trots det tunga ämnet är boken spännande, underhållande och överraskande. Jag tycker den känns oerhört välskriven och ”säker” i stilen för att vara en svensk debutdeckare. En varning utfärds dock för detaljerade och realistiska våldtäkts- och misshandelsscener.

/Åsa