Bodil Malmstens sorgedikt "Det här är hjärtat" drabbar mig fullständigt, från början till slut. Det hela börjar med ett telefonsamtal med ett mycket smärtsamt besked nämligen beskedet att en närstående gått bort. Därefter följer minnesbilder av deras relations upp- och nedgångar, saknad, längtan, frustration samt sorg, den svarta, eländiga sorgen som vi alla befunnit oss i vid något tillfälle i våra liv.
"Jag hatar att
du övergav mig
Lämnade mig
på jorden
utan alternativ"
Kanske är det därför jag vill hylla den här dikten, dels för formatet men framförallt för igenkänningen. Det är kanske kan vara så att det är trösterikt att läsa någon annans sorgebearbetning. Men rusa inte igenom texten, det blir lätt så. Läs om, läs långsamt Och under all smärta finns även minnena och ljuset:
"Mitt liv
började när jag mötte dig
Får lilla hjärtat komma ut
och leka?
När du blir stor, mitt hjärta
hjärtat mitt
Jag älskar dig mer än -
vad finns det?
Den blomstertid
Kärlek är att jag vill
att du finns"
/Sara
fredag 22 maj 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar