Linjen av Elise Karlsson

I Elise Karlssons omskrivna roman "Linjen" följer vi Emma, en hårt arbetande kvinna som lever för sitt arbete på ett bokförlag. Hon omges av en steril arbetsmiljö och håller sina kollegor likt fienden; nära men kort. På kontoret jobbar även Billy som Emma så småningom förälskar sig i. Kärleken, likt allt annat i boken är återhållsamt och nästintill känslokallt beskrivet.

Emma funderar mycket över arbete och vad det betyder för henne. Hon arbetar långa dagar, har inga intressen utöver jobbet och saknar även en umgängeskrets utanför arbetsplatsen. Kontoret finns ständigt närvarande i hennes tankar och drömmar och hon ser till exempel ingen mening med att ta ut någon semester under det första året. Allt för att visa framfötterna och säkra sin anställning på företaget.

"Jag gör inte längre kaffe hemma. Äter inte längre hemma. Jobbet matar mig."

Det är många litteraturkritiker som bland annat pekar på att det är Moderaternas arbetarutopi som skildras i romanen med Emma i centrum som den karriärstörstande, överambitösa och hänsynslösa arbetaren som mellancheferna känner sig hotade av. För det är svårt att tycka om Emma... Hon är en mycket osympatisk karaktär som till exempel inte känner någon större oro rörande nedläggningshoten som hägrar, tvärtom tycker hon att det vore skönt att slippa några av de inkompetenta kollegorna: 

"För varje person som ger sig av blir luften lättare att andas. [...] Kontoret sträcker sig ut mot evigheten. Inga människor, bara arbete."

Det har kommit en rad böcker nu på temat sysselsättning, arbete och fritid med mera. För visst räknas "Linjen" in som arbetarlitteratur trots att den behandlar andra lager än den traditionella arbetarlitteraturen som ofta skildrar under- och arbetarklassen. Elise Karlssons roman kommenterar dagens kalla och hårdhudade arbetsklimat samt strävan uppåt (och allt vad det medför) och generar verkligen tankar hos läsaren.

/Sara