De sju försvurna av Mark Frost

Twin Peaks. Två ord som kan sätta igång en hel generations känslor. En TV-serie som många av oss älskade med en nästan religiös frenesi, och som en del fortfarande får rysningar av. Ni vet den där scenen där Bob kryper över soffan? Håhåjaja, vilken mardröm.
 Nu för tiden är det en känslomässig berg- och dalbana att vara Twin Peaks nörd. Ena dagen så får vi beskedet att serien ska återuppstå nästa år (vilket Åsa skriver om här), och i nästa sekund så drar David Lynch sig ur och nu vet ingen hur det blir.
Nåväl, i väntan på besked så hämtar jag upp boken De Sju Försvurna av Mark Frost från magasinet. Mark Frost som tillsammans med Lynch skrev manus och regisserade Twin Peaks. Boken kom ut på svenska 1996, och är nu för tiden rätt så svår att få tag på. Förutom på biblioteket, så klart!
De Sju Försvurna är en härligt fartfylld historia, ett viktorianskt lyckopiller fyllt med spänning, skräck och en del skratt. Vår hjälte är ingen mindre än den begynnande författaren Arthur Conan Doyle, som dras in i en kamp mot ett hemligt sällskap med sju försvurna medlemmar. Det blir en kamp mot ondskan, och kapplöpning mot klockan för att rädda världen. Till sin hjälp har Doyle den mystiske Jack Sparks, en man med många talanger och hemligheter. Inte helt olik en viss Mr Sherlock Holmes… Snart så rusar berättelsen genom dimmiga, gaslampsupplysta gator i London och ut på den engelska landsbygden med sina mörka stora herrgårdar. Och minsann om vi inte även blir instängda under British Museum med en grupp väldigt otrevliga varelser.
Det här är så spännande, pladdrigt, lite otäckt, roligt och alldeles alldeles underbart! Den svenska översättningen är hysteriskt kul, vissa av de viktorianska svordomarna osar en berusad Kapten Haddock lång väg och får mig att fnissa hejdlöst. För oss film- och boknördar så är det bara drömmigt med alla referenser till höger och vänster. Håll särskild utkik efter en viss Bram Stoker och hans historia i andra hälften av boken…
De Sju Försvurna är riktigt bra, och faktiskt något av ett måste för alla som gillar historiska spänningsromaner med en dos av övernaturlighet. Och jag menar, vem gör inte det? För övrigt är slutet på den här boken värt ett helt inlägg i sig, helt fantastiskt roligt uttänkt av Frost.

/ Malin