”Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig” av Ann Heberlein

En liten bok i religionshyllan – med den långa titeln och så är det Ann Heberlein som har skrivit den. Titeln får mig att vilja läsa boken.

Ann Heberlein är doktor i etik vid Lunds Universitet, har varit gift med en präst och lever med diagnosen bipolär typ 2.

Boken innehåller både referenser till kända filosofers tankar och en massa vardagshopplöshet.
”Man härdar ut. Man steker sina fiskpinnar. Äter och går och lägger sig och drömmer kanske om att vinna på Lotto eller om att bli frälst. Om någon som i trots mot all erfarenhet erbjuder hjälp.”

Det är självutlämnande, uppriktigt och modigt. Ibland är det provocerande på grund av en slags naivitet. Det hela är skrivet som ett direkt samtal med Gud. I en intervju med Magnus Sundell har Heberlein själv sagt: ” - Sedan kan man ju tycka att människan som framträder i texten är pinsam, barnslig, självupptagen och borde skärpa sig. Det tyckte jag själv när jag läste korrektur. Men det är faktiskt sådan jag är! Och sådan som många av oss är när vi känner oss ledsna, rasande och övergivna.”

Heberlein skriver om mycket som hon själv har upplevt och varit med om och hon funderar på, i många fall, de stora livs- och religiösa frågorna: Ondskans plats i världen, kvinnors situation och Guds upplevda frånvaro till exempel.

I bokens andra del har Heberlein tolkat Guds röst till henne/ till oss. Denna Gud säger sig behöva oss.

Hen säger också att Allsmäktigheten är något som vi har pådyvlat Gud. ”Jag ville dela makten med er… Det var aldrig meningen att ni skulle använda er makt för att göra andra maktlösa”.

Jag rekommenderar dig att läsa boken och se vilka tankar den föder hos dig.

/Lotta