Man måste älska männen mycket

Den franska författaren Marie Darrieussecq utkom i dagarna med den fristående uppföljaren till ”Flickan i Clèves” nämligen ”Man måste älska männen mycket” om den unga skådespelaren Solange som lever filmstjärneliv i Hollywood, Los Angeles. Från sida ett fram till den sista sidan får vi följa Solanges förälskelse i skådespelarkollegan Kouhouesso. Hon möter honom på en fest och efter det kommer hennes karriär i andra hand då hennes tid upptas av en ständig väntan på sms, besök och telefonsamtal från denne något otillgänglige mannen. Ibland går det dagar, veckor innan de ses och hörs, men för Solange känns det som år.

Så vänta får hon minst sagt göra... Kouhouesso är nämligen mitt i processen av att göra en långfilm av ”Mörkrets hjärta”. Han är med andra ord uppfylld av sin stora idé och har ingen tid över till kärlek eller relationer. Trots det inleder de en relation som mycket bygger att Solange anpassar sig till Kouhouessos känslotillstånd. Hon formar med andra ord kärleken efter hans behov. Solange fullkomligt dyrkar Kouhouesso trots hans något svala intresse för henne, men man undrar vad hon egentligen ser i honom (förutom att han är framgångsrik inom filmbranschen och ser bra ut). Han frågar henne till exempel sällan om något utan vill enbart prata om sin film, han är svår att nå och det känns inte som om de kommer varandra särskilt nära… Men kanske är det så att passioner sällan är logiska. De slår ner i en som en blixt och det går inte riktigt att förklara sina handlingar förrän allt är över. Först då kan den kritiska blicken komma till en.

Arbetet med filmen fortskrider. Solange har förhoppningar om att få en liten roll i hans drömverk och klamrar sig därför fast vid hans sida. Sedan tänds gnistan återigen, han följer med henne till hemlandet Frankrike, där de spenderar några magiska dagar i Paris som får henne att tro att deras kärlek är starkare än någonsin. Slutligen får vi följa med till Kamerun där filminspelningen är förlagd som blir en ångestladdad upplevelse för Solange.

Det är ett drama laddat med passion, skildrat med samma distanserande, enkla och något avskalade språk som författaren Lena Andersson använder sig av i böckerna om Ester Nilsson (Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar). Blev du som jag alldeles uppslukad av Lena Anderssons två kärleksberättelser så är ”Man måste älska männen mycket” en bok för dig.

/Sara