Anna Lihammers deckardebut ”Medan mörkret faller” utspelar sig 1934, mestadels i Uppsala, men även i Stockholm. Vid anatomiska institutionen på Uppsala universitet hittas en av professorerna död i likkällaren, där kropparna som används i undervisningen förvaras, mördad på ett bestialiskt sätt. Den döde visar sig ha kopplingar till den forskning som bedrivs vid rasbiologiska institutet, och även till den lag om tvångssterilisering som just införts. Kriminalkommissarie Carl Hell får ett otäckt och invecklat fall att utreda, och som assistent i utredningen väljer han polissystern Maria Gustavsson. Detta är ett val som förvånar hans kollegor, då kvinnorna står lägst i rang inom polisen, och vid den här tiden även nekades inträde till polishögskolan.
Carl är något av en ensling, han är ung och ser bra ut, och det märks tydligt i språk och uppträdande att han fått en uppfostran inom den högre samhällsklassen. Maria är en ung kvinna med arbetarklassbakgrund, som bor tillsammans med sin mor i de fattiga kvarteren på Söder i Stockholm. Hon har lyckats ta sig in vid polisen och kämpar nu för kvinnornas rättigheter i den mansdominerade yrkeskåren. Tillsammans utgör Carl och Maria ett udda par, och deras samarbete kantas till en början av missförstånd och trampade tår, men så småningom lär de sig ta hänsyn till varandras olikheter, och dra nytta av varandras kunskap och färdigheter.
Boken har så många förtjänster att jag knappt vet var jag ska börja! Tidsskildringen är fantastisk - det framväxande folkhemmet, funktionalismen, livet i städerna, kläderna, språket – ja, allt känns för mig helt autentiskt. Lihammer har dessutom valt en tidsperiod som är oerhört intressant eftersom det var så mycket i det svenska samhället som förändrades. Hon beskriver också väl människors oro för det som hände i Tyskland under 1930-talet, och de strömningar av nazism, tankar om rashygien och psykiskt sjuka som fanns representerade även i Sverige. Huvudkaraktärerna Carl och Maria är båda intressanta och på många sätt varandras motpoler, vilket skapar en spänning mellan dem. I sina bästa stunder påminner de faktiskt om Lynley och Havers (vilket inte är dåligt beröm när det kommer från mig...). Inte minst är det en spännande deckargåta, fast bitvis så otäck att även en van deckarläsare som jag ryggar inför vissa formuleringar...
Anna Lihammer är arkeolog, och har tidigare skrivit böcker om bland annat vikingatiden. ”Medan mörkret faller” belönades med Svenska deckarakademins pris för bästa debut 2014.
/Åsa
måndag 5 januari 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar