Flickan som vandrade i öknen...

…skriven av Vénus Khoury-Ghata, är en liten och lite ovanlig historia - inte så mycket om en berömd författare, som jag trodde, utan snarare om dennes hustru samt hans älskarinna. Dessutom är boken tillägnad Torgny Lindgren, vars Augustvinnande roman Hummelhonung (1995) inspirerade författarinnan att skriva just denna berättelse.

Boken beskriver hur Anne, helt hängiven författaren Adam Saint-Gilles som hon vet allt om men ingenting om människan bakom, beger sig till gården där hans änka bor, i förhoppningen att få lära känna honom närmare och kanske också få tillgång till hans sista ofullbordade verk. Änkan Mathilde visar sig vara en gammal sur, elak och utnyttjande kärring – eller egentligen inte, snarare en oerhört bitter och förfördelad, och ack så ensam människa, som blivit lite grann av allt det andra på grund av bitterheten. Och den består i att hon i unga år fick hem en halvsyster, Zohra, som pappa arkeologen hade avlat ute i öknen, där han blivit förtjust i en nomadkvinna. Hela byn och hennes släkt hade utplånats av en sprängladdning, bara Zohra hade förskonats. Mathilde tar väldigt illa vid sig av att få en s k oäkting i huset, en svart halvsyster som fadern ber henne förbarma sig över, vilket blir svårt. Mathilde upplever det som att flickan stulit hennes far, eller den hon trodde var hennes far, ifrån henne, och inte nog med det – när flickan vuxit upp till mogen kvinna stjäl hon dessutom hennes man ifrån henne. Medan Mathilde slavat i huset och med att renskriva Saint-Gilles romaner, förnekat sig all njutning och bara varit praktisk till hands, ägnar sig så småningom Saint-Gilles och Zohra åt kroppsliga njutningar dagarna i ända, till Mathildes förfäran, skam och raseri.

Allt detta och mer därtill får Anne lära, i väntan på Mathildes utlovade manuskript. En övernattning blir till en månad och mer, medan Anne pilar mellan huset och arrendatorsbostaden en bit bort, där Zorah bor. En Zorah som också åldrats, sitter i rullstol men lever genom sina minnen av kärleken. Vem har egentligen älskat, och vem hade rätt till Saint-Gilles kärlek? Och vems version är egentligen den sanna?

/Tuija