Felicia försvann - en berättelse om rätten att vägra försonas

Omskriven? Ja. Chockerande? Oh, ja. Var ska jag börja? När jag sätter mig ner för att läsa Felicia Feldts barndomsskildring med mamma Anna Wahlgren, författare och känd barnpedagog, i fokus går det fort. Ohyggligt fort rättare sagt. I rasande takt. Jag försöker lägga ut bokmärken vid de uppslag där det smärtar som mest men jag märker att de blir för många. Tolv sidor in i boken lägger jag mitt första märke: det är historien om Sonny som greppar tag i mig, 16-åringen som Anna Wahlgren tar sig an och vill hjälpa. Han kommer från ungdomsvårdsskolan och är i behov av en trygg tillvaro vilket rubbas ganska så omgående – nämligen då han istället blir en sexpartner till henne, dotter Felicia är fem år vid tillfället.

Det finns så mycket att säga om boken, därför känns det bara platt att ens försöka. Som läsare kastas man omkring mellan olika skeenden i Felicias liv: som barn, tonåring och vuxen. Ett försök till att klargöra skulle kunna vara att dela in bokens olika huvudämnen efter kategorier; relationerna, uppfostringsmetoderna och slutligen manipulationen. Mamma Anna har varit gift med 7 olika män och tydligen varit tillsammans med en hel drös däremellan. Ingen relation verkar ha varit sund på något sätt. Istället utgörs dem i form av högljudda bråk och slagsmål framför barnen, ett konstant supande och ett hejdlöst sexliv som även det inte inrymmer några större hemligheter för de övriga medlemmarna i familjen. Vissa av mamma Annas partners tar sig även friheten att besöka barnens sängar nattetid samt att utnyttja dem på alla tänkbara sätt. Det finns ingen trygg punkt för barnen att söka sig till – totalt flyttar de 19 gånger på 16 år.

Uppfostringsmetoderna är även dem ett kapitel för sig. Då någon felat ska denne inte bli vare sig tilltalad eller tittad på. Genom att ignorera ett barn kommer det självmant att komma krypandes och be om förlåtelse. Något som jag även tyckte var märkbart intressant och otroligt obehagligt var redogörelsen för hur familjemedlemmarna behandlar varandra dagen innan födelsedagen; dagen som i boken står namngiven som ”Mobbingdagen”. Mobbingdagen går i korthet ut på att behandla födelsedagsbarnet så illa som möjligt, genom öknamn och plågsamma arbetsuppgifter – detta för att födelsedagsbarnet ska uppskatta sin födelsedag, dagen därefter, så mycket som möjligt.

Vi får som jag tidigare nämnt även följa Felicia en bit in i det vuxna livet – det vill säga fram till bokens nutid som slutar vid 2011. Terapi, bearbetning, män och relationer, samt mammans manipulation ända in idag. Felicia flyr och vill komma så långt bort från sin mamma som möjligt, dråpligt nog hamnar de vid ett tillfälle som grannar på samma gata.  

Den finns ingen censur – allt är ute. Allt hat direkt riktat mot den själviska och ansvarslösa mamma som aldrig lyssnade. Men vad är sanning och vad är fiktivt? Varför valde Feldt att skildra detta i romanform? Det finns många obesvarade frågor när man slår ihop boken – och jag tror att som läsare bär man med sig den här berättelsen, länge.

Boken i bibliotekets katalog.

/Sara