När jag lånade hem filmen Hierro trodde jag faktiskt att det var en skräckfilm. Jag minns inte om jag hade läst det någonstans eller om det var utsidans suggestiva bild som förledde mig att tro det... Någon skräckis tyckte jag inte riktigt att det var, jag är annars är lite förtjust i den genren. Men filmen har definitivt andra kvaliteter.
Maria är på väg till den spanska ön Hierro med sin lille son Diego. Under färjeresan slumrar hon till medan sonen leker i närheten. När Maria vaknar är Diego borta. Ingen har sett honom. Trots att man genomsöker färjan finns inte ett spår efter pojken. Ett halvår senare kallas Maria tillbaka till Hierro. Polisen har hittat kroppen efter en liten pojke man tror är Diego, och vill att Maria ska identifiera honom. Maria konstaterar snabbt att det inte är Diego, men eftersom polisen vill vänta på DNA-analysen tvingas hon stanna kvar på ön. Under de följande dagarna tycker hon sig flera gånger se Diego, och hon börjar också följa efter en mystisk kvinna som hon misstänker har fört bort hennes son.
Psykologisk thriller eller rysare, skulle man kanske kunna kalla Hierro. Miljön är perfekt som kuliss för den kusliga handlingen, ön Hierro har ett kargt och klippigt landskap och den svarta vulkansanden verkar finnas överallt. Fotografiskt är filmen mycket vacker, nästan på gränsen till det konstnärliga.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar