Bokcirkeln 9 november

I tisdags träffades vi i bokcirkeln igen för att fortsätta diskutera Jane Eyres spännande liv. Hon har nu lämnat barndomen bakom sig och blivit vuxen, äntligen kommit iväg från skolan där hon tillbringat åtta år av sitt liv, och fått plats som guvernant på Thornfield. Hon ska undervisa den lilla franska flickan Adèle. Vi hade lite olika åsikter i gruppen vad gäller Janes relation till Adèle, några tyckte att hon var alltför hård och kylig mot henne, medan andra inte alls höll med. Vi pratade mycket om att man såg spår av Janes egen uppväxt här, genom att hon hade svårt att knyta an till flickan, och att deras världar krockar med varandra. Vi tycker nog alla synd om Adèle, även om flera påpekade att det är svårt att få ett riktigt grepp om henne då allt hon säger skrivs på franska. Och vart tog barnflickan Sophie vägen?

Vi diskuterade kvinnans villkor. Jane vill så mycket och har så stora drömmar, men den tid hon lever i tvingar henne att förminska drömmarna så mycket att hon till slut bara framstår som en skugga av den hon hade kunnat vara. Till tiden hör förstås också vikten av att vara född i rätt familj, något som ställer till det för Jane och Mr Rochester. Inte nog med att Jane ser sig själv som ful, och är väldigt hård mot sig själv när det kommer till detta, hon är dessutom övertygad om att Mr Rochester aldrig skulle vilja ha någon som kommer från så enkla förhållanden. Jane och Mr Rochester kan ses som tvillingsjälar tyckte någon i gruppen, och vi kom fram till att det tycker de nog själva också. Även om Jane inte har så bra självförtroende alla gånger hyser hon stor tilltro till sitt intellekt, och där känner hon att hon står över de ytliga vackra kvinnorna och har mer gemensamt med Mr Rochester. Men varför spelar Mr Rochester ett sådant spel med henne? Vad är det han vill egentligen?

Vi försökte också komma fram till när Jane egentligen själv inser att hon är kär. Vi som läsare förstår ju det tidigare än vad hon själv gör. Är det efter branden? Eller kanske när hon ritar de två olika porträtten?

En trevlig kväll var det, och när vi pratade om att det bara var två gånger kvar nu blev den spontana reaktionen: Nej! Vi vill ju inte att det ska ta slut.

/Helen

Radions "Bokcirkeln" i P1
Boken i bibliotekets webbkatalog