I programmet Babel på SVT framträdde Majgull i ett avsnitt som bland annat berörde skräck och programledaren Jessica Gedin nämner bland annat skräcken i vad vi människor gör mot varandra. ”Ditt liv och mitt” fylls av elakheter mellan familjemedlemmar och ”kamrater”, elakheterna går över generationsgränser och drabbar de svaga.
Vi får inblick i hur man i början på 1960-talet i Sverige kallade människor för sinnesslöa och idioter. Hur dessa människor bland annat på Vipeholm i Lund tvingades till ett liv i tvångströjor, ett liv fastbundna i sina sängar med smutsiga blöjor och misshandlades till döds. Märit som är en av huvudpersonerna i boken får i dagens Lund höra från en tidigare ”vårdare” på Vipeholm hur han blev tillsagd att mata en av patienterna med en röra av både huvudrätt och efterrätt samtidigt eftersom ”det ska ju ändå blandas i magen”.
Det är Märits egna bror Lars som blir ivägsänd till Vipeholm när deras mamma plötsligt dör. Resterande vuxna familjemedlemmar – pappan, mormodern och morfadern – ser inte på Lars som en människa. Märit återser Lars en gång till i livet några år senare och det är just fastspänd i en säng på Vipeholm. Han kan inte prata men Märit hör ändå Lars säga detta till henne utan ett enda ord:
” Varför är jag fånge?
Varför kommer inte min mamma?
Varför skriker alla de andra fångarna?
Varför kan inte min mamma göra så att de blir tysta?
Varför slår vakterna mig när jag blir ledsen?...”
/Lotta
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar