Blybröllop av Sara Paborn

Irene är bibliotekarie i en svensk småstad, och livet har som sprungit iväg för henne. I snart fyrtio år har hon varit gift med Horst, ett äktenskap som inte riktigt levt upp till Irenes förväntningar om man säger.
Horst är inte direkt någon snäll man, han klagar på allt som livet ger och kanske framförallt det som Irene gör. Hennes intressen är inte viktiga och hennes jobb är definitivt inte viktigt. Jobba med kultur liksom, så flummigt! Tacka vet han sitt eget arbete, att vara kabeldragare, det är livet det. Förutom då det är dags att gnälla på sitt knegande då alltså…
Droppen för Irene är när Horst en dag har slängt ut alla hennes böcker från hennes läsrum på vinden, och helt sonika gjort om det till ett slags ljudrum där han kan spela sin musik, äta ölkorv och dricka whisky. En enda låda böcker kunde Irene rädda undan och hon blir förpassad till källaren där hon försöker inreda en läshörna bredvid pannan. Mysigt. Men väl i källaren hittar hon en låda från sin mor, en låda full av gamla blytyngder till gardiner. Så föds långsamt en ide i Irenes huvud. Att förgifta den där hopplösa och elaka människan hon är gift med känns mer och mer självklart.
Med en sällan skådad iver tar sig Irene an uppgiften, hon förvandlas från en rätt så tillbakadragen person till en utblommad fullfjädrad kemist med licens att döda!
Snart tillverkar hon blysocker för att hälla i Horsts kaffe, och långsamt börjar hon ta tillbaka sin plats i både deras hus och i sitt eget liv.
Blybröllop är en svart komedi, och det är inte utan att jag skrockar gott i min fåtölj, så pass att min man sneglar lite nervöst på mig (har alltså inga planer på att förgifta honom, lika bra att jag tydliggör det).
Men framförallt handlar den här boken om ett äktenskap i förfall och om ett liv som inte blev det man hoppats på. Samt en kvinnas snåriga ättiksdoftande väg till frihet.

/ Malin