Stora små lögner av Liane Moriarty

Liane Moriarty bor med sin familj i Sydney och det är i en fiktiv förort till Sydney som den här välskrivna romanen utspelar sig. Förorten Pirriwee är belägen på en idyllisk halvö, en plats så väl beskriven att man kan se dess vackra sandstränder tydligt framför sig. De mångfacetterade karaktärerna är också otroligt levande beskrivna och lätta att fatta sympati för. Romanen, till lika delar ett relationsdrama och en spänningsroman med en mordgåta i centrum för handlingen, fängslade mig från första till sista sidan. Den är skriven med en avslöjande inblick i sociala grupperingar och de konflikter som kan uppstå mellan småbarnsföräldrar. Stora små lögner har liksom Moriartys tidigare romaner nått stor framgång världen över och jag kan förstå varför och ger den min allra varmaste rekommendation.

Vänskap familjer emellan och de band mellan familjemedlemmar som håller dem samman är bokens huvudfokus, och det som för handlingen framåt är de lögner som kan slita upp både familje- och vänskapsband. Vi får följa föräldrar till femåringar då dessa barn börjar förskolan och får träffa sina nya kamrater. En av flickorna anklagar en pojke för att ha tagit strypgrepp om henne, vilket pojken förnekar. Mammorna blir fiender då de inte kan tro att deras barn kan ljuga, och de låter barnen leva i tron att vuxna alltid talar sanning. En av mammorna tar den anklagade pojkens mamma under sin vinge och konflikten eskalerar med utfrysning, sårande handlingar och repressalier. Det hela varvas med förebådande framtida kommentarer i intervjuer rörande det kommande mordet. Det höjer spänningen väsentligt att man under läsandets gång har svårt att gissa sig till vem det är i den mångsidiga rollbesättningen som kommer bli mördad. Under berättandets gång kommer det fram dolda sanningar om det våld och trakasseri som pågår bakom den till synes fläckfria yta som föräldrarna vill att barnen ska se och den oskyldighet som barnen i sin tur vill att föräldrarna ska tro om dem. Mobbning bland de skenbart oskyldiga barnen och hustrumisshandel och otrohet bland de till det yttre lyckliga familjerna avslöjar de destruktiva handlingar vi alla är kapabla till under vissa omständigheter.

Det låter mörkt, men det vore inte en Moriarty-bok om det inte fanns humoristiska betraktelser och kommentarer som lättar på spänningen och får dig att dra på smilbandet. Moriarty har även en häpnadsväckande förmåga att fånga konversationer mellan vänner och lyckas att få de snabba replikerna att både låta okonstlat spontana och fulla av betydelse. Så jag råder er att läsa och njuta av den här nervkittlande romanen, och avslöja inget för de läsare som har all denna spänning och alla oväntade vändningar att se fram emot!

/Johan