Som hundarna i Lafayette Park av Anneli Jordahl

Ämnet klass ligger författaren Anneli Jordahl varmt om hjärtat vilket märks i hennes nya roman ”Som hundarna i Lafayette Park”, utgiven av Norstedts förlag. Vi följer Jeanette som är änka sedan ett antal år tillbaka. Hon är i 60-årsåldern och lever tillsammans med sin hund Boris i ett hus på landsbygden. Som ett sätt att bearbeta sin makes död, som omkom mycket tragiskt i en arbetsplatsolycka, arkiverar hon dagligen arbetsplatsolyckor genom att klippa ut notiser och läsa av arbetsmiljöverkets hemsida för att sedermera föra in det i sin ”dödsbok”. Frustrationen växer när hon ser mängden olyckor som ständigt sker och hur lite insatser som görs för att motverka dem. Hon härstammar själv från arbetarklassen med en utarbetad kropp från många år inom vården och känner stor samhörighet och sympati för de orättvisor som drabbar dagens arbetare.

Dottern Fanny lever ett helt annat liv som akademiker i Stockholm och kan inte relatera till moderns ältande om död och orättvisor. Relationen mellan dem är inte den bästa, mycket på grund av dess olikheter. Men helt ensam är inte Jeanette, hon har ju hunden Boris att luta sig emot… När Jeanette får upp ögonen för Black Power-rörelsen, de ”Svarta pantrarna” och framförallt den amerikanska feministen och aktivisten Angela Davies får hennes liv en ny mening. Hon ser likheter mellan den svenska arbetarrörelsen och Black Power-rörelsen och börjar nysta i den amerikanska medborgaraktivismen. Angela Davies står för något starkt, positivt och blir en slags förebild för Jeanette. Dottern Fanny snappar upp moderns fascination för ämnet och ger henne därför en resa till San Fransisco där en konferens med bland andra Angela Davies kommer att äga rum. En spännande resa väntar men precis innan hon ska ge sig iväg mister hon än en gång en livskamrat…

Det är en rörande och stundtals rolig och inspirerande berättelse om en åldrande kvinnas ensamhet och sorg, men även om klasstillhörighet och sökande. Mycket kretsar också kring att leva i glesbygden och den utanförskap som det för med sig. Men framförallt är det här en roman om att knyta näven i fickan och att låta sig drabbas av all världens orättvisa.

/Sara