Denna gång skickas Karin Adler vid Göteborgspolisen, från Marstrand där hon bor – dock inte längre i sin segelbåt utan i en liten stuga uppe på ön – till de gröna och vindpinade Orkneyöarna norr om Skottland. Detta kommer sig av att man där funnit en segelbåt drivandes, tillhörande en saknad man boendes på en grannö till Marstrand. Mannen, Bosse, som är pensionerad Nordsjödykare, står inte att finna någonstans och man befarar att han fallit överbord, eller utsatts för ett brott. Varför han hastigt skulle begett sig till just Orkney är det ingen som vet och därför skickas Göteborgspolisen dit för att bistå utredningen.
Parallellt med det nutida mysteriet får vi följa Bosse under en dykexpedition utanför just Orkneyöarna under augusti 1977, som han anlitats till, för att leta efter guld i vraket av det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire, som förliste där under första världskriget. Det är under stark hjärtklappning man läser om deras oerhört riskfyllda uppdrag under vattnet samtidigt som man får en nyttig dos av hur oljeindustrin under många år utnyttjat djuphavsdykare ansvarslöst. Och det är bl. a. dessa faktorer som är kopplingen till mysteriet Bosse idag. Som faktiskt har en viss verklighetsbakgrund – som vanligt när det gäller Rosman - och som gör skeendet än mer intressant.
Det här är så makalöst bra, och vansinnigt spännande – jag kunde inte komma hem fort nog för att läsa vidare under dagarna när jag slukade den – och jag avundas alla som fortfarande har den här läsupplevelsen framför sig. Tack Ann Rosman för ännu en pärla!
/Tuija
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar