Skilsmässor och relationer

Många är de författare som skrivit och berättat om otro och kärlek som gått i kras. Den mest aktuella är troligen ”Århundradets kärlekskrig: en punktroman” av Ebba Witt-Brattström. Att boken på något sätt skulle handla om hennes och Horace Engdahls uppbrott är något ho
n bestrider. Det må vara hur det vill med den saken. Deras skilsmässa har manglats en hel del i media.

Boken är skriven som en lång dialog mellan Han och Hon. Repliker varierat fyllda med vädjan, förakt, avsky, nålstick, briljerande, ömhet samt kärlek och hat. En bild av en relations uppgång och fall kan man säga. Även en bild av två intellektuellas maktkamp. Båda är de fast i den strukturella könsmaktordningen.

”Århundradets kärlekskrig” är tänkt som en pendang till ”Århundradets kärlekssaga” av Märta Tikkanen. Märta Tikkanen som skrev en intensiv prosadikt om sitt äktenskap med en alkoholist; konstnären Henrik Tikkanen. Ett glödande kärleksförhållande. Mannen som är på väg mot sin egen undergång i ett hav av sprit. Boken finns att köpa i nyutgåva.

Paret Erik och Martina Haags äktenskap havererade i princip mitt framför omgi
vningens ögon. Martina Haag berättar om sin upplevelse i ”Det är något som inte stämmer”. Vanmakten och förtvivlan hos den bedragna. Den som blir lämnad, övergiven och ensam. Att hamna i ett bottenlöst hål av ångest och sorg. Kampen för att ta sig tillbaka igen. Utlämnande om det som ”bara kunde hända andra”.

”Det är inte jag det är du” av Mhairi McFarlane handlar också om kärleksbesvikelse. Delia Moss har målat upp en drömbild av sitt frieri till sin sambo Paul. Frieriet ska ske på deras 10-årsdag som ett par. Fantasin inbegriper även kvällens fortsättning efter det förväntade ja-svaret.

Men det blir ju sällan som man tänkt sig. Tioårsdagen blir definitivt inte som i Delias fantasier. Samma kväll uppdagas att Paul spelat dubbelspel med en yngre tjej en tid tillbaka. Tillvaron rasar ihop för Delia. Sedan följer hur Delia försöker samla ihop sig och få ordning på sitt liv. Klockan tickar och det är dags att växa upp ”på riktigt”. Det är en ytlig historia som bjuder på en del igenkännande och dråpliga situationer. Inte samma klass som övriga titlar här, men allt behöver ju inte vara tungsinne.

/ Carina