"Störst av allt" av Malin Persson Giolito

Just nu är jag väldigt förvånad (och lite ångerfull) över att jag aldrig läst något av Malin Persson Giolito förut. "Störst av allt" är hennes fjärde roman, och enligt många recensenter och bokbloggare hennes bästa. Själv säger hon i en intervju med DN: "Jag vet inte om jag någonsin kommer att skriva något så bra igen".

Scenen som möter oss i inledningen är en rättegångssal. Den åtalade är en ung tjej som kallas Maja. Läsaren förstår ganska snart att den händelse som lett fram till rättegången är en så kallad skolskjutning i en svensk gymnasieskola. Majas roll i dramat är dock länge oklar för oss, men uppdagas i hennes egen berättelse, och genom den information vi får av aktörerna i rättssalen.

Miljön är överklassens Djursholm, där ligger skolan som är skådeplats för dramat, och där bor Maja och de flesta av hennes kompisar. Maja är en skarp iakttagare, ofta med ett cyniskt tonfall i sina kommentarer. Hon ser bakom fasaderna hos de till synes perfekta människorna och familjerna som omger henne. Några återkommande teman i boken är skuldfrågan i det som hände, och klassproblematiken. Denna blir tydlig när Maja slits mellan pojkvännen Sebastian, vars pappa är en av landets rikaste och mäktigaste män - och klasskamraten Samir, som bor i Tensta, och kommer från ett betydligt enklare hem.

Som läsare blir jag väldigt snabbt indragen i Majas berättelse, och jag imponeras av hur väl författaren skildrar historien ur tonåringens perspektiv. Språket bara flyter på och inget stör berättandet. Allt som händer känns trovärdigt och vägen mot katastrofen tycks oundviklig. Det är både spännande och skrämmande läsning, och inte förrän i slutet får vi helt klart för oss vad som egentligen hände i det där klassrummet...

/Åsa