Some kind of fairy tale av Graham Joyce

Graham Joyce är en av mina favoritförfattare, om man nu kan ha en sådan även om man bara läst två av hans böcker? Ja, det kan man, det bestämde jag nu. Och de andra böckerna av Joyce ligger på vänt i min ständigt växande Mount Everest hög av olästa älsklingar. Tyvärr så försvann Graham Joyce från vår värld 2014 då han dog i cancer. Jag säger från vår värld, för med tanke på de böcker han skrev, så kan han mycket väl ha färdats till en annan.
I Some kind of fairy tale stökar Peter runt i sitt ännu stökigare kök, medan julmaten precis har satt sig i magen och den där julfriden har infunnit sig. Bedräglig sådan dock, så som det är med fyra barn, hundar och hormoner överallt. Men så ringer telefonen, mitt på juldagen. Det är Peters föräldrar som ringer, vilket i sin tur kanske inte är så märkligt, att man ringer till nära och kära på jul. De ringer för att berätta att Peters syster Tara sitter i deras vardagsrum. Inte heller så märkligt kan tyckas, att familjen samlas runt julfirandet.
Fast för tjugo år sedan gick Tara ut i skogen och kom aldrig hem igen. Förrän nu.
Vad hon har varit är det ingen som vet. Varför hon fortfarande ser ut precis som den 16-åring hon var när hon försvann är det ingen som vet. Och vilken det är som står där under skuggorna av träden och ser på henne är det ingen som vet. Utom du och jag. Och Tara, men hennes historia kan ju för allt i världen inte vara sann? Eller?
Vilken magisk bok det här är, på alla sätt och vis! Joyce rör sig som vanligt mellan det regnbågsfärgade övernaturliga och det smutsbruna vardagslivet. Och han gör det med den äran. Jag blir genast en smula förälskad i Tara. Hon är en av de där människorna, ni vet, som brinner med ett lite klarare ljus än alla andra. Peter förklarar skillandern mellan de två så här:
”He had a large lumbering physique, a gentle giant. Slow-witted according to his own assessment; she by contrast was mecurial, slender-boned and sharp-tongued. He was earthly, she was aerial. He was made of clay and iron; she was made of fire and dreaming. “ 
Some kind of fairy tale är en vacker och smutsig historia, med hisnande magiska toppar och dovt sjungande dalar. Och vad än Graham Joyce väljer att berätta för mig, så tror jag på vartenda ord. Och jag hoppas att han rider på en enhörning någonstans in i solnedgången, och berättar sina historier för någon annan.

/ Malin