"Station Eleven" av Emily St John Mandel

Den här romanen har blivit hyllad både av författare och recensenter. Författaren George R.R. Martin har uttryckt sin uppskattning för Mandels framtidsskildring och har utnämnt den till årets bästa science fiction-roman, och Englands och USA:s största dagstidningar, The Guardian och The New York Times, har gett boken bländande recensioner. Guardians recensent, Natasha Tripney, menar att det är bokens idérikedom, tillsammans med dess eftertänksamhet, som gör att den skiljer sig från andra postapokalyptiska berättelser. Sigrid Nunez, recensent för The New York Times, framhåller att bokens styrka är dess många mysterier. Det jag själv finner fängslande med Mandels berättelse är hur hon med väl avvägda kapitel får oss läsare att bry oss så mycket om karaktärerna att varje litet avslöjande om dem får oss att vilja veta mer.

Boken stimulerar även eftertanke, då den överväger vilka historier som skulle finnas kvar om en apokalyps skulle förvandla världen till en medeltida plats där berättelser framförs muntligt eller som skådespel istället för med text eller bilder. Boken ställer också frågan om vilka verk som skulle leva kvar tydligast i vårt kollektiva medvetande, vad vi skulle välja att bevara av vår värld, så som den speglats genom litteratur- och filmhistorien, om allt i vår nuvarande konfliktfyllda tid stod i lågor och vi bara kunde rädda undan det mest värdefulla. Bokens huvudsakliga tema skulle jag vilja säga är den ovärderliga roll konst och kultur har för människan, särskilt de berättelser vi berättar för varandra som säger vilka vi är.

Berättelsen börjar med att vi läsare får ta del av hur en skådespelare får en hjärtattack mitt under en föreställning av King Lear. Därefter återberättas skådespelarens liv fram till nutid, då vi får veta att större delen av världens befolkning dött under kort tid i en ny sorts influensa. Katastrofen har inneburit att länder och gränser inte längre existerar, bara små städer. Vi får sedan följa ett musikant- och teatersällskaps resa från stad till stad i ett postapokalyptiskt landskap där kultur har fallit i glömska eftersom allt efter undergången handlat om överlevnad.  Den främsta konflikten är mellan musikant- och teatersällskapet och en religiös fanatiker, kallad "the prophet", som hotar allt de kämpat för. Karaktärerna fångas mästerligt med få men meningsmättade ord. En beundransvärd bok.

/Johan