Sherlock Holmes har aldrig varit hetare. Under de senaste åren har vi fullkomligt bombaderats med nya tolkningar av mästerdetektiven. Robert Downey Jr testade en macho-variant av Holmes, komplett med magmuskler och karatesparkar. Benedict Cumberbatch har gjort en modern tolkning med kopplingar till övervakningssamhället. Hugh Laurie placerade sin Sherlock på ett sjukhus och kallade honom för Dr House. Just när trodde att vi inte orkade med fler nytolkningar så kommer Ian McKellen och golvar publiken med sin begåvning och stjärnglans. McKellen är en erfaren skådespelare som bara tycks bli bättre ju gråhårigare han blir. Han visar upp en sida av detektiven som vi inte har sett förut. Filmen bygger på boken "A Slight Trick of the Mind". Här möter vi en åldrad, ensam och bitter Holmes. De gamla äventyren är över sedan länge och geniet har sorgligt nog drabbats av alzheimers. Desperat försöker han minnas sitt sista fall. Vad hände egentligen? Vilka personer var inblandade? Lyckades han lösa fallet? Sakta börjar minnet och kunskapen att glida ifrån honom och det blir en kamp mot tiden. Men Holmes är också beredd på att ta till drastiska metoder för att ta reda på sanningen. även om han själv kommer stryka med på kuppen. Det är en ovanlig och spännande tvist på en detektivhistoria. Tempot är långsamt och nedtonat och historien öppnar också upp nya sidor hos Holmes. Eftersom han nu är så starkt beroende av andras kunskap och minnen så känns han också ödmjukare. Han har inte längre råd att slänga sig med sarkastiska kommentarer. Det är vackert, sårbart och skört. Mr. Holmes är en film som många har missat. Den förhandstippades som en Oscars-kandidat och föll sedan bort på vägen. Den kanske inte har den nervkittlande spänningen men det är inte syftet. Den slår på helt andra känslosträngar.
/Henrik
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar