...är något så ovanligt som en roman om en thriller. Alltså ett manus för en thriller som är i fokus för en roman. Och den är dessutom så gammal som från 1993 - här finns tidsmarkörer som att man fick åka iväg till en telefonkiosk för att ringa, och att krig i Libanon och Irland stod i fokus… Dock har den kommit ut i Sverige först 2011, så lastgammal är den ju inte! Men det språkliga uttrycket är lite ovanligt, det är ett stilistiskt grepp Wright använder sig av, med ständigt återkommande ofullständiga meningar, som jag personligen inte riktigt är anhängare utav, även om jag själv kan falla för frestelsen emellanåt.I alla fall handlar den om Susan, som plötsligt får ett brev från sin gamla exmake, som i alla tider närt drömmen om att bli författare. Och han skickar manuset till sin thriller till Susan, för åsikter och kommentarer. Verket har han döpt till Nattdjur, och kapitel för kapitel får vi följa Susans läsande, hennes tankar och reflektioner mellan dessa, men invävt halvvägs, även tillbakablickar av hennes relation till exmaken Edward, reflektioner kring hennes nuvarande liv med hjärtkirurgen Arnold, och funderingar kring varför hon tror att Edward skickat just henne detta manus. Det intressanta är ju dock thrillern Nattdjur, där Tony, på sin väg till sommarsemestern med fru och tonårsdotter, blir prejade av vägen, och Tony körs ut i skogen och dumpas där, medan kvinnorna förs bort, och så småningom hittas döda. Resten av manuset handlar om hans sorgearbete, jakten på förövarna, och den minst sagt ovanliga vändningen allting tar sig, när det närmar sig slutet. Tony, som är den man lär känna mest, framstår som en väldigt ovanlig och annorlunda figur i mångt och mycket, samtidigt som många av hans reaktioner i de mest bisarra sammanhang kan kännas väldigt trovärdiga för en helt vanlig, skötsam samhällsmedborgare. Överlag tar boken ett intressant grepp om fiction i fictionen.
/Tuija
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar