"Bära mistel" av Sara Lidman (1960)

”Bära mistel” utspelar sig på 1930-talet i Norrland. Linda Ståhl driver ett pensionat i det lilla samhället Mellanträsk, och hon är på många sätt en ganska ovanlig kvinna för den här tiden. Hon har ärvt ett stort skogsbruk som hon själv drivit under lång tid, och för pengarna hon tjänade köpte hon sitt pensionat. Linda har dessutom två barn med olika män, och är inte gift med någon av dem, utan lever ensam med sin lilla dotter, och tjänstefolket på pensionatet. Hennes sätt att leva gör att hon möts med viss misstänksamhet från en del bybor.

En dag kommer spelmannen Björn Ceder för att bo på pensionatet några nätter. Han och hans kompanjon ägnar hela somrarna åt att åka runt i Norrland och spela i byarna, på dansbanor och i sockenstugor. Nu har spelkompisen övergivit honom, och Björn är desperat då han måste tjäna ihop hela årets försörjning på att spela under sommarmånaderna.

Linda blir omedelbart förälskad i Björn, och de hittar ett gemensamt intresse i musiken. När han ber henne följa med på turné, lämnar hon pensionatet och familjen utan att tveka, för att kuska runt med Björn och spela på olika ställen. Linda sköter ekonomin och bokningarna, och tvättar och sköter hushållet när de är på resa. Samtidigt bara väntar hon på att något ska hända mellan dem, men Björn ger henne tvetydiga signaler, ena stunden är han flörtig och nästa avvisande.

Linda lägger märke till att när de är ute i byarna på turné, så försvinner Björn ofta iväg om kvällarna tillsammans med okända unga män. En dag berättar han för henne utan omsvep att han är homosexuell. Lindas känslor är dock desamma, och hon fortsätter hoppas. Extra jobbigt är det att Björn verkar ha henne som täckmantel, så att alla de möter på resan tar för givet att de är ett par, och det gör Lindas förtvivlan ännu starkare. Det gör att hon i sin tur blir avvisande mot Björn, som inte förstår vad det är med henne.

Under flera års tid turnerar Linda och Björn under sommarhalvåret, och under vintrarna lever de på varsitt håll. Situationen blir till slut ohållbar och de drivs båda in i ett destruktivt beteende på varsitt håll. Som läsare känner man sympati med både Linda och Björn, de har inte haft det så lätt i livet, och fått kämpa för att ta sig fram. Man önskar att det ska sluta väl för dem båda, men tyvärr blir det inte riktigt så...

Förlaget Modernista, som gav ut ”Bära mistel” på nytt för några år sedan, kallar romanen för en ”roadmovie om omöjlig kärlek”. Boken är en fin skildring av Norrland och alla människor paret möter på sina resor. Personerna tecknas levande och trovärdiga, framför allt Linda, och jag tycker också att hon framstår som den starkare av de två, även om hon till synes befinner sig i underläge.

När vi presenterade den här boken på förra veckans Café Bokstugan med temat "olycklig kärlek", slogs vi av likheten mellan Lidmans Linda Ståhl och Lena Anderssons karaktär Ester Nilsson. Det är två starka kvinnor som kämpat för att ta sig dit de är, men som i ett slag blir helt förvandlade när de träffar en man, och ger upp allt för att följa honom. Vi kom också att prata om vad det är som är så intressant med olyckliga kärleksskildringar. Kanske är det just detta med kärlekens förmåga att förändra och förvrida människor, och den svindlande tanken på hur mycket man egentligen skulle offra för kärleken...

/Åsa